Gårkvällen var som ett hav med våg efter våg som rullade in. Den första vågen var Babylon Café som blev minst lika babyloniskt som förra gången. Nästa våg var fado. Vi rann iväg genom det varma mörkret, ut längs gatorna ner till Bar Sova (Uggla) där Instituto Camões eller rättare sagt Soraia bjöd in till en fadokväll med Rui Oliveira.
Och här är en dålig men autentisk bild från kvällen.
Berusade, men av sångerna än av vinet, gav vi oss sedan ut i Zagrebnatten igen, nu upp mot Strossmayerovo šetalište, där det spelades klezmermusik på den lilla scenen i hörnet. Tredje vågen.
≈≈≈°°≈≈≈°°≈≈≈°°≈≈≈ kunde jag också säga.
Där hade jag gärna suttit med. Det var en fin och annorlunda version av Amália Rodrigues gamla Gaivota, tack för den!
Thomas, jag tänkte faktiskt – eller förstås – en del på dig under fadokvällen på Sova.