På dagarna strövar jag med Londi i kvarteren, det vet ni, så det kunde jag tiga om lika tydligt som tala. Igår hittade vi en ny vy mellan husen bakom den lilla vägen med de gamla ”östtyska garagen”. Någon har klippt bort buskar och sly, jag vet inte varför. Nyfiket tittade jag genom eller över det rostiga nätet, in mellan gamla fabriksbyggnader och magasin medan Londi noggrant nosade av marken framför öppningen.
Kanske ser det här inte mycket ut för världen, men för mig svindlade det för några ögonblick. Det var som om jag i ett nu fått (ett slags begränsad) röntgenblick. Jag såg saker jag aldrig sett förr utmed denna väg och morgonsolen lät ett vänligt skimmer vila över det hela.
Om jag åker inte till stan på kvällarna lämnar jag oftast Londi hemma för några timmar, så igår missade eller slapp hon ljusspelet som projicerade dubbla skuggor av statyn av den i stadens toponymi allestädes närvarande biskop Josip Juraj Strossmayer på Strossmayerova galerijas vägg.
Framför statyn hade en liten scen placerats och från den sjöng medlemmarna i ett lokalt band olika bra. Och människorna runt omkring drack öl eller vin och dansade och tuggade i sig något burekliknande.