Zagreb har inte bara sin ”gröna hästsko”, Zelena potkova, tre parker, som, med lite god vilja från betraktarens sida, tillsammans formar en hästsko, fast betraktaren ska väl då helst befinna sin uppe i luften eller lutad över en karta. Zagreb har öppningar för grönska åt nästan alla håll. Från berget Medvednica rinner skogarna ner i staden och nere vid Sava finns en härligt, nästan sibiriskt enformig, stor grönhet. Och lite varstans i staden löper vackra busk- och trädkantade stråk som till exempel Strossmayerovo Šetalište uppe i Gradec:
Och om Maksimir, sydöstra Europas största stadspark har jag talat om förr. Här är vi inne i det gröna. Men den roligaste grönskan är egentligen den som är inkrupen bakom hörnen i innerstadskvarteren. Ilica heter den stora affärsgatan, men Ilica är egentligen en flod eller i alla fall följer den en tidigare flods krökar, så det där med affärerna kommer lite i skymundan redan av det skälet, man gungar lite och får en vattenkänsla, när man går där eller ännu hellre när man åker spårvagn. Men det var inte denna dolda flod jag skulle tala om, utan om de gröna prången. Utmed Ilica, som slingrar sig långt långt, finns ett nästan oändligt antal små innergårdar eller återvändsgränder, som man nästan inte ser, om man går så där målmedvetet eller ”ska någonstans”. Det är först när man släpper sådant som de här skrymslena öppnar sig, det är lite som att gå igenom väggar. Man knackar lite lätt på en kanske något avflagnad vägg och se, den ger vika! Och så är man inne i en annan värld, oftast en lite oordnad grön värld, som inte direkt kan göra anspråk på att vara vackrare än något annat, men som har ett hemlighetsfullt och lite ruffigt behag. Det här är platser där man kan vara och bara vara eller – när den gröna trollstaven lövas – uppleva något särskilt.
Det gröna kryper alltid snabbt fram, när det kan. Och efter ett år eller två av… ouppmärksamhet”, så börjar det försiktigt återerövra sina rättmäteliga domäner. Fantastiskt!
Jag önskar dig en grön kväll, Cecilia. Krypgrön.
Så vackert. Jag tycker om att hitta gröna andningshål här och där. Dina bilder och beskrivningar är sköna och ger en liten paus även för mig vid datorn.
Tack Jenny, för att du tittade in in här i grönskan!