En sen eftermiddag för inte så länge sedan kom en man i slokhatt (fast nu är jag osäker på vad en slokhatt är) och lång rock emot Londi och mig strax intill vår port. Han sa några vänliga ord till Londi och så vände han sig till mig och ställde en fråga. Jag tyckte att jag egentligen förstod precis vad han sa, men något med detta att fråga efter en zigenarklubb gjorde mig lite osäker. Hade jag förstått rätt? För säkerhets skull drog jag min gamla ramsa ”govorim samo malo hrvatski” (som jag nästan släppt på senare tid). Då frågade han om jag talade tyska och detta bejakade jag och så upprepade han sin fråga. ”Kennen Sie einen Zigeunerklub hier in der Nachbarschaft?” Jag funderade ett ögonblick och svarade sedan att jag nog inte gjorde det, men att jag visste några hus inte långt ifrån platsen där vi befann oss, där det bor zigenare, kanske finns det en klubb där… Jag pekade ut riktningen och förklarade hur han skulle gå. Han tackade och sa något vagt om att han ville ha zigenarklubben, ”als Ausgangspunkt”, som utgångspunkt. Ja, tänkte jag, det kan man onekligen vilja ha.