”Bik” är tjur på kroatiska. Och ni vet att Vojin Bakić under sitt konstnärsliv ofta återkom till tjurmotivet, till motivet med tjuren som kraft, som den sprängfulla framtungt framåtrusande formen.
Så här fångade jag Bik i en metalldörrs speglingarna. I ett obevakat ögonblick – ja, ni vet hur det är med ögonblick – hade han slitit sig från sin förankring i platsen och svängt runt hörnet mot det okända medan utställningslokalens strålkastarögon nyfiket skräckslaget iakttog honom. Och plötsligt i rundandet av hörnet stannade Bik upp och frigjorde sig från sin oerhörda kraft, kastade den av sig som trasig socka och började att försiktigt dra in lukter i sina vidgade näsborrar. Där på den andra sidan vajade det höga gräset under den blå himlen. ”Denna värld”, for det igenom honom, inte som en tanke, utan som en förnimmelse… Nu och alltid.