Igår eftermiddag ägnade jag en stund åt att titta på en vägg medan Londi luktade på marken framför den. Ja, så kan man också tillbringa sina ögonblick.
Det här huset står vid Lopudska, en liten gatsnutt inte långt härifrån utmed vilken de flesta av husen är från bytiden. Den här väggen sitter på ett av de små uthusen som står vid det ena gathörnet. Är det vass man ser här mellan leran? Och det verkar vara en brädvägg innanför. Sprickorna i putsen skapar ett slags landskap. Ja, förfall, fast solljuset på de uråldriga materialen bär något försonande i sig.
Lite svårt att se på bilden, men är det inte slanor av något trädslag som ligger i väggen?
Ja, vass vore kanske för bräckligt. Jag får titta igen.
Det här ser ut som en variant av engelskans ”wattle and daub” en sex tusen år gammal byggteknik. Wattle är smågrenar eller liknande i trä och daub är lera, gyttja, ko- och hästskit blandat till en fyllande massa. Jättefin bild!
Tack Björn, jag tror du har rätt, alltså att detta är något besläktat med den där sextusenåriga teknik. Den här väggen blir ännu mer fascinerande om man tänker på det här tidsperspektivet.