Igår var det en genomgrå dag, dunkel, fuktig och kall – årstiden är just nu så grym och rå som den kan bli – så det kändes som att besöka en lusteld, när vi gick in under gatlyktan bland björkens guldlöv. Sådana ögonblick skapar ett slags galenskap ungefär som när nattfjärilarna surrar runt och dunsar mot den brännande lampan och sveder sönder vingarna. Nå, vi slapp sveda våra vingar. Någon gång är det bra att inte ha vingar.
