Sulamith

Diktsamlingen Hebräische Balladen är själva hjärtat i Else Lasker-Schülers diktning. Här går också dikter ur andra samlingar ut och in som gäster eller familjemedlemmar. Här är det innersta rummet, där Else umgås med de bibliska gestalterna samtidigt som hon blir till en av dem.

Sulamith

O, ich lernte an deinem süßen Munde
Zuviel der Seligkeiten kennen!
Schon fühl ich die Lippen Gabriels
Auf meinem Herzen brennen…
Und die Nachtwolke trinkt
Meinen tiefen Zederntraum.
O, wie dein Leben mir winkt!
Und ich vergehe
Mit blühendem Herzeleid
Und verwehe im Weltraum,
In Zeit,
In Ewigkeit,
Und meine Seele verglüht in den Abendfarben
Jerusalems.

≈≈≈

Sulamith

Åh, vid din ljuva mun lärde jag känna
Alltför rika saligheten!
Redan känner jag Gabriels läppar
Bränna mot mitt hjärta…
Och nattmolnet dricker
Min djupa cederdröm.
Åh, vad ditt liv hägrar för mig!
Och jag förgås
Med blommande hjärtesorg
Och löses upp i världsrymden,
I tid,
I evighet,
Och min själ falnar i Jerusalems
Aftonfärger.

PS Detta är ett försök till en tolkning och det finns mer än en sak jag ännu brottas med. Kanske vill någon hjälpa mig?

6 tankar om “Sulamith

  1. Ingen direkt hjälp kanske, men ”Sulamith” för också mina tankar till raderna Celans Todesfuge:

    ”dein goldenes Haar Margarete / Dein aschenes Haar Sulamith”

    (Och på Wikipedia såg jag just att Anselm Kiefer år 1981 gjorde en målning som fick sista raden som titel. Har dock inte sett den än…)

  2. Jo, Gunnar, det är svårt att i dess tider gå förbi Celans dikt när man hör namnet ”Sulamith”… Fast den här dikten har ju ett helt annat tema. Jag vet inte exakt vilket år den skrevs, men hela diktsamlingen ”Hebräische Balladen” kom 1913. Jag tycker särskilt mycket om ”Und meine Seele verglüht in den Abendfarben/ Jerusalems.”

  3. Bodil – din översättning är väl färdig? Om där finns en svaghet så ligger den hos originalet, tycker jag. En sorts känsloexpressionism som jag förstår, men inte riktigt tål, i skrift.

    Vad beträffar Kiefer, så har jag sett hans Sulamith på Louisiana. Som har en go Kiefersamling.

    Sen tänker jag som vanligt, på Topelius, Sulamit och Saliman, de älskade varann. (Som jag f.ö. läste på min mammas begravning).

  4. Gabrielle, jag vet inte om den är färdig. Jag hoppas alltid komma på något bättre och det är ju ett effektivt sätt att aldrig bli färdig, att göra översättandet till en cirkelrörelse…

    Jag måste titta på den här Topeliusdikten. Vintergatan?

Kommentera