Livet har på nytt gått in i en lugnare bana. Vi sover om nätterna och Londi verkar må rätt så bra, kanske riktgt bra. Om detta får jag ju gissa lite.
Och Stanko möter vi i parken nästan varje dag. Igår bjöd han mig på en kopp kaffe i vår bar och så berättade han om hur fin tobaken i Hercegovina är – den bästa i världen – och om en färd med häst och vagn genom en mörk skog med en vargunge i famnen innanför jackan. Jag måste be att få höra den historien en gång till.
Åå,va Londi är söt!
Ja, just så här härlig ser hon ju faktiskt ut, eller hur, Nilla? Och jag skulle vilja säga att hon är precis som hon ser ut.
Den goaste hunden! Så mysig och verkligen gullig.
Det är jätteroligt att höra, Bodil! Hoppas att det fortsätter så här. Jag följer era dagar och allt du skriver om även om jag inte riktigt hann med att förmedla det. Önskar er en fin dag!
Tack Eva, det värmer! Jag önskar dig också en skön dag.