Våra resor, Londis och mina

Nu har Londi och jag korsat Europa med tåg för sjätte gången. Ja, med ”korsa Europa” menar jag att resa från Kroatien till Sverige eller tvärtom, men det vet ju de flesta av er som läser det här. Sommarens resor blev hårdare än hittills, för Londi orkar inte riktigt längre, hon är tolv och ett halvt och för en labrador är det en hög ålder. Inte utan sorg måste jag nog inse att detta var sista gången, sista gången på just det här sättet i alla fall.

Visst fanns äventyret där ändå, men det vilade en skugga över det, en skugga som i och för sig fördjupade upplevelsen och gav en stor närhet till existensens kärna. Naket liv.

Nu är vi i alla fall – i stort sett – helskinnade tillbaka i Zagreb och vi vilar och jag kan sortera mina bilder, både fotografierna och de inre bilderna och bit för bit kommer jag väl att berätta ett och annat om vad som hände, om vart vi kom, vad vi såg och vad som gav oss glädje eller smärta.


Varberg, strax intill Subbe fyr


i Hästhagabergen

3 tankar om “Våra resor, Londis och mina

  1. Tack Gabrielle, denna gång är vi lite förvånade eller jag är i alla fall lite förvånad över att det gick, och till och med ganska bra, men lite kantstötta är vi nog.

    Lennart, ja, det finns mycket att tänka på under pälspannan för en sådan globetrotter. Österlen låter bra.

Kommentera