I dessa luftiga majdagar kryssar jag i vissa stunder på ett ovanligt lätt sätt mellan tiderna i mitt liv. Livet är som ett stort genomskinligt klot av en okänd gas som bär mig kors och tvärs och jag är i en snabb eller ibland mindre snabb följd alla mina olika åldrar och gestalter.
Det här är varken till glädje eller till sorg, utan bortom sådant, vill jag påstå. Oftare än vanligt kan jag nu vakna till om natten och undra inte bara var jag är utan också när och vem. Det är inget sorgligt i detta utan det rör sig kanske helt enkelt om en ovanligt mild förberedelse för döden.
Maj är den vackraste men också den mest svårhållna månaden, maj är en underskön hal boll som glider ur händerna på mig. Jag försöker komma runt den genom att samtidigt kalla hit alla majmånader ur mitt liv för att bygga det år som helt och hållet är maj.