Sedan jag flyttade hit har jag kommit att låta reparera många fler saker än jag gjorde förr. Jag går till min sömmerska med mina trasiga jeans eller med uppslitna jackfoder och hon hittar alltid ett snillrikt sätt att förlänga dessa plaggs liv. Sedan har jag en skomakare, en postolar, som sular och klackar om mina skor och stövlar så det är en fröjd att se resultatet.
Igår morse besökte jag honom med en trasig ryggsäck och på eftermiddagen kunde jag ta hem denna i utmärkt skick. När han visade mig den lagade ryggsäcken hävde jag ur mig en ström av superlativer: odlično, izvrstno, savršen… Mario, för så heter han, smålog först hemlighetsfullt, men visade mig sedan alla de sinnrika förstärkningar han hade försett ryggsäckens insida med. 20 kuna var priset. Och ute blåste en vårvind.
Men Bodil – förstår du inte att du med detta beteende sätter käppar i hjulet på det framrusande konsumtionssamhället och därmed saboterar den ständiga tillväxt som är en förutsättning för vår välfärd och lycka!
Lennart, jag tror nog konsumtionssamhället klarar detta, men det ger lite långsammare konsumenter en möjlighet att ”andas”. Gott så!
Tids nog är Kroatien ikapp oss och då finns det varken sömmerskor, skomakare, osthandlare, bokhandlare eller…. tja, fyll i. Det fascinerande med södra Europa är att det fortfarande finns fickor av ”outvecklad” ekonomi, och det är en fröjd att läsa om dessa rester. Det du berättar får mig att minnas Lorensborg i Malmö, en av de helt nya HSB-förorterna i början av 1960-talet, där vi precis som du nu hade en skomakare och en sömmerska. En av dessa sömmerskor var för övrigt min egen mamma. Nå, bort med dessa lämningar från det förflutna. Kasta allt du har av tyg och läder. Köp nytt, köp nytt! Det sorgliga är att vi nu måste lära våra barnbarn – eller i alla fall försöka lära dem – att det finns alternativ. Det svåra är att de måste byggas från noll. Bakifrån så att säga.
Thomas,
jag vet att det är bräckligt, men ännu finns det och jag tänker mig att det kommer att finnas ett tag till. Min tid ut kanske. Och vem vet, kanske vänder det. Sopbergen växer.
Det låter som i byn där jag växte upp. En skomakare fanns i byn och en sömmerska… skriver om henne i min bok 🙂 Härligt med alla nya ord och att det finns tillfällen att använda dem!
Hej Eva,
en självbiografisk bok? Och din by, vad heter den och var ligger den? Jag vet att det är Slovakien men mer vet jag inte. Och jag tycker om att föreställa mig byar.
Ja, Bodil, boken är självbiografisk. Byn i boken heter Meskovice men i verkligheten heter den Sebedrazie nära Prievidza, staden där jag gick på gymnasiet. Du kan få länken här så kan du säkert föreställa dig byn lite grann. http://www.sebedrazie.sk/
Tack Eva, jag följde länken och sedan tittade jag också på lite andra bilder och så tog jag fram en karta för att se var exakt denna by ligger.
Liebe Bodil,
först trodde jag att du skriver om Posten, att du fått en personlig kontaktperson på Posten men näpp..betyder ”postolar” alltså skomakare eller är det affären? Här i Uppsala går jag förresten till en tysk-kurdisk skomakare som alltid blir glad att prata lite tyska, om böcker, nyheter och livet i allmänhet. Självklart får jag också ”Spezialpreis”. 😉
Jag tror på att konsumhetsen inte kommer försvinna men när jag tittar på min egen generation så finns det hopp. Vi syr igen och om, lagar kläder, köper begagnat. Det mesta av Folkes egendom är begagnat, ärvt eller köpt på loppis.
Ha en underbar helg!
Kram,
Constanze
Liebe Constanze,
kanske kunde man också tänka ”Hurra, hurra die Post ist da”? Nej, kanske inte. I alla fall är ”postolar” skomakare och ”postolarski obrt” är skomakeriet. ”Obrt” betyder hantverk.
Jag tror att det kommer att finnas parallella ”konsumtionsvärldar”: en del kommer att slita och slänga mer och mer medan andra knåpar och reparerar och gör nytt av gammalt. Det finns många vägar.
Alles Gute!
Kram
jag skulle också behöva besöka din fantastiska sömmerska igen!
Alex, jag har ett jackfoder som håller på att smita ut ur jackan, så jag ska ändå dig. Säg vad jag ska ta med!