Från husväggarna längs Lopudska glittrar och blinkar det här och där från små lampor i olika färger. Bilen och den hopsjunkna snösäcken gör sitt bästa för att verka vita. Jugen blåser svagt men oavlåtligt, luften är varm och marken andas ut sin jordlukt. Londi ”står väska” och väntar tålmodigt. Det röda repet hänger i en lös krök över ryggen. I mörkret utanför gatlyktans sken står bananplantorna tysta i sina regnrockar. Julnatt. Runt omkring oss susar och sprakar raketerna.
Du ser: det blev en massa bling bling. Men ditt julkort är nästan komiskt realistiskt.
God fortsättning!
Du får kanske lust att efter en lätt tryckning på klinkan kliva in genom grinden?
God fortsättning!
Inte riktigt. Men jugvinden vore bra ; )
Londi är så cool när hon bär sitt eget koppel – på ryggen!