Juldagen inbjöd till en solskenspromenad upp till Gornji grad. Sydvinden susade genom gator och gränder. Londi och jag hade staden nästan helt för oss själva, de andra var bortresta eller satt vid dignande bord eller ja, plockade i soptunnorna – de liven finns ju också.
Krvavi most, Blodsbron (jag känner en hemlig förtjusning över ordet ”krv”), är inte längre någon bro, eftersom bäcken Medveščak, som den korsade, täcktes över i slutet av 1800-talet. Och blodet då? Under medeltiden utkämpades många strider mellan de rivaliserande tvillingstäderna Kaptol och Gradec på och omkring denna bro. Medveščaks vatten var den dåvarande gränsen.
Gradec och Kaptol utgör tillsammans Zagrebs historiska kärna.
Hej Bodil, jag vill passa på att tacka dig för en mycket fin översättning av Herta Müllers Hunger och siden, som jag nyss läst.
Och så är dte roligt att besöka din blogg igen, lika finstämd som jag minns den.
Hej Snowflake,
ja, det var ett tag sedan, kanske har vi inte talats eller ”lästs vid” sedan jag lämnade Sverige för så där två och ett halvt år sedan?
Jag är förstås glad och stolt över att du tycker om min översättning av Herta Müllers ”Hunger und Seide”.
Tiden kan nog stämma. Men jag känner igen din hund! 🙂