Det här med postkontor

När försvann egentligen postkontoren i Sverige? Kan det vara tio år sedan nu? Den första tiden efter nedläggningen minns jag som irriterande med många löjliga situationer då man inte visste vad som gällde. Första julen var det ett helt företag att få iväg ett paket till Australien, ingen i mataffären som plötsligt fått hand om denna uppgift visste hur man skulle göra. Skulle det vara en tulldeklaration? Vad kunde kalaset kosta? Vem kunde tänka sig att ta emot paketet? Idag kanske detta fungerar väl, jag vet inte. Det är möjligt att posten vid nedläggningen var en föråldrad institution. Jag minns situationer några år dessförinnan då jag fick en känsla av kliva bakåt in i det förgångna när jag gick in på ett postkontor, allt detta klistrande och stämplande verkade främmande och lite exotiskt i den inmarscherande dataåldern. Tanterna – ja, det var mest tanter – som satt bakom diskarna och plockade med frimärken och kuvert och då och då reste sig för att hämta paket från hyllorna bakom dem verkade liksom kvarlämnade.

Här i Zagreb finns postkontoren kvar och det finns rätt många. Det närmaste ligger väl tio minuter till fots hemfrån mig. Atmosfären därinne är egentligen densamma som jag minns från postkontoren i Sverige, fast kanske stämplas det med lite mer brio här. Men annars ger ett besök där just den där känslan av tidsresa. Jag vacklar mellan att tycka att postkontoren här borde bevaras och att tänka ”vad är de egentligen bra för?”. När jag stod där i kön idag, tänkte jag på namn som ”Hotel zur Post” och på ljudet från posthornet när postskjutsen for genom landskapet i Eichendorffs Aus dem Leben eines Taugenichts. Och vad är det med den gula färgen? Och Thurn und Taxis…

4 tankar om “Det här med postkontor

  1. …och die Christl von der Post! I Stockholm måste vi nu gå till Postmuséum för att skicka brev och paket sedan våra två närmaste postkontor försvunnit. Litet längre att gå men det är OK för det är trevligt där och mycket vänlig personal.

    Hämta paket går vi däremot på Konsum.

    Nur nicht gleich, nicht auf der Stell’
    Denn bei der Post geht’s nicht so schnell’

    I Wien går vi däremot till Posten som vanligt. Det är en fantastisk och personlig service.

  2. Jag får väl försöka leta fram ett postkontor här som ger just den fantastiska och personliga service du pratar om.

  3. Jag saknar postkontoren här i Sverige. Tror nog att det beror på att jag alltid möter rätt inkompetenta Coop-medarbetarna som tyvärr inte vet ett dugg om porto och bestämmelser. :-(

    Kram,
    Constanze
    PS: Kommer posten i Kroatien även på lördagar? Det saknar jag med här…

  4. Hej Constanze,
    nej, tyvärr kommer inte posten på lördagar här.

    Förresten hittade jag ett ”nytt” postkontor i mitt område idag, ungefär tio minuter härifrån i en riktning jag inte brukar gå, eftersom vägen till stor del löper utmed en trist och bullrig genomfartsled. Men idag hade jag ett ärende: Jag behövde ny toner (eller vad det heter) till min skrivare, så jag gick till MakroMikro (eller tvärtom).

Kommentera