Det är isande kallt om morgnarna och allting ter sig skört och sprött: människorna på gångvägarna, vantarna på händerna, händerna själva och alltings färger. Solen som sakta höjer sig verkar vara en skiva av tunnaste glas och dess färg är vek och blek och tvekande. Det går inte alls att föreställa sig att den egentligen är ett jättelikt hett klot.
Ett svar på ”Solen stiger över Slavonska”