Lite statistik

Sedan jag kom hit har jag i en liten ficka vid sidan av allt annat fört ett slags inre statistik över varifrån de utlandsskyltade bilarna jag ser på gatorna här i Zagreb kommer. De flesta av mina iakttagelser har inte förvånat mig. Så här: större delen av de utländska bilarna kommer ifrån Slovenien och Bosnien-Hercegovina och rätt många kommer också från Tyskland (så gott som uteslutande från Bayern och Baden-Württemberg), Österrike, Italien och Ungern. Allt detta var/är för mig något väntat.

Nu till det som befinner sig i en klass för sig. Bilar från Serbien såg jag nästan aldrig under mitt första år här. Jag tror det kan ha varit två eller tre, alla från Belgrad, ungefär samma antal som slovenska bilar per dag. Undra andra året kom en ökning och jag studsade inte längre till, när jag såg en serbisk bil, kanske såg jag tjugo på ett år. Och nu de senaste veckorna har jag sett nästan en om dagen, dessutom flera gånger från andra delar av Serbien. Vad betyder detta? Betyder det någonting? Kanske kan det vara så att detta är ett tecken på en stegvis fortlöpande avspänning mellan folken…

Kan man lita på min ”statistik”? Jag har aldrig antecknat någonting om detta förrän nu och de här anteckningarna kanske inte inger något absolut förtroende, men ändå kan jag säga att själva min konstanta nyfikenhet och uppmärksamhet är ett slags garant för att jag inte missat något, det vill säga allt jag har sett har jag registrerat och lagt på minnet med ungefär den grad av precision som jag rör mig med här i texten. Statistiken rör alltså av mig sedda serbiskregistrerade bilar under min tid här i Zagreb. Och lite jämförelser med frekvensen av andra bilar med utländska registreringsskyltar.

8 tankar om “Lite statistik

  1. Det är väl en ödets ironi att din förhoppning om ”stegvis fortlöpande avspänning” kommer samtidigt som de största antisebiska resp. antikroatiska demonstrationerna på mycket länge äger rum efter den skandalösa domen i Haag. ”Mina terrorister är dina frihetshjältar” brukar jag skriva och sällan är detta mera relevant än på Balkan.

    Hoppas i vart fall att du inte personligen berörs av oron.

  2. Man talar naturligtvis om det här och jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Jag kan inte säga som du, men jag vet sannolikt inte mer, men någonting annat kanske. Är jag ett offer för propagandan? Kanske tänker du så nu. Jag ser bara att det är omöjligt för mig att uttrycka mig med någon säkerhet om till exempel Gotovinas skuld eller oskuld. Hur gör man det? Och snart ska jag åka till Serbien…

    PS Jag funderade på att göra ett inlägg med ett åtminstone delvis politiskt innehåll idag, men jag sviktar… talar i stället om slavernas heliga lind.

  3. Hörde på radion att den serbiske presidenten, Nikolic, uttalade sig om frikännandet av Gotovina (och ytterligare en som stått åtalad, minns ej nammnet). Nikolic menade att det var ett politiskt beslut.

    Jag håller med dig när du skriver att du inte kan uttala dig med säkerhet om de åtalades skuld eller oskuld. Om man ska uttala sig måste man vara ordentligt påläst, verkligen insatt.

    Jag vill inte, och kan inte, tro att Haag-domstolen låter sig ledas av politiska sympatier/antipatier varken i den ena eller den andra riktningen. Så framstående jurister kan väl inte ägna sig åt sådant?

    Endast en oberoende instans – i detta fall Haag-domstolen – med de bästa jurister som finns att tillgå kan i längden utgöra den fasta punkt som så innerligt väl behövs i etniska konflikter, där känslorna lätt tar överhanden och identifikationen med det egna folket får styra.

  4. Hej Per,
    jag läste detta i SvD på nätet:

    ”Att fria så pass höga företrädare på samtliga punkter efter överklagande i den internationella krigsförbrytartribunalen är mycket ovanligt, enligt Mark Klamberg, doktor i folkrätt vid Stockholms Universitet.

    – Det finns några enstaka fall där man har friats, men att man frias helt och hållet på den här nivån är ovanligt.

    Klamberg ser beslutet att fria Gotovina och Markac är ett styrkebesked för domstolen eftersom det visar att den vågar korrigera brister även i fall på hög nivå, trots att det kan påverka opinionen i Serbien negativt.”

    Detta betyder ju inte heller att jag nu skulle veta hur det är, men jag känner mig i alla fall inte manad att misstro Haag-domstolens beslut; vilket inte ändrar det faktum att jag kände mig rätt illa till mods inför vissa av de ansiktsuttryck jag såg vid pro-Gotovina-demonstrationerna här förra året.

  5. Vill påpeka att frikännandebeslutet togs med rösterna 3 – 2 bland domarna. Knappast ”ett styrkebesked för domstolen.”

    Ni som skriver att man måste vara ordentligt påläst har naturligtvis alldeles rätt. Min ytliga bedömning blir dock att domslutet fattats på ”tekniska” skäl: grymheterna och morden har begåtts men syftet var inte ”etnisk rensning” utan ett ”normalt” inslag i kriget anser de tre domarna.

    Om jag har rätt alltså: du har rätt att mörda och våldta om det sker av renhjärtade skäl.

  6. Här vore det förstås intressant och värdefullt att veta alla dessa fems motiveringar till sina respektive ställningstaganden. Att beslutet till frikännandet inte var enhälligt är väl i och för sig inte något bevis på att det skulle vara felaktigt, annars hade man väl kunnat nöja sig med att ha en domare.

    PS Ingick våldtäkt i det som man ursprungligen dömde Gotovina och Markac för?

  7. En kommentar till Bengt O. Det som kroaterna gjorde under Operation Storm hösten 1995 var inget vackert och inget att bagatellisera. Om jag förstått saken rätt så var kärnan i åtalet detta: Hade Gotovina och Markac i konspiration med Tudjman bestämt sig för att bedriva etnisk rensning – hade de denna avsikt förutom att militärt återerövra områdena? Domstolen anser att den ej kunnat bevisa det och därför frikänns de. Jag tror att det är av yttersta vikt att komma ihåg att det är DEN åtalspunkten de frikänts från.
    Sedan känner jag bara sorg när kroater jublar och viftar med flaggor. Sorgligt också att ledande serbiska politiker dömer ut Haag-domstolen som en politisk institution riktad mot Serbien. Man ska inte vara naiv och tro att Haag-domstolen är en gudomlig instans, men jag kan inte för mitt liv tro att dessa höga jurister låter sig styras av sympatier/antipatier mot parterna i 90-talets krig.

  8. @ Per Nilson. Det du säger i första stycket av din kommentar var också vad jag på ett mera bristfälligt sätt försökte uttrycka. Troligen var domen juridiskt ”riktig” (även om utslaget 3 – 2 kan kasta litet tvivel)även om konsekvenserna kan syns orimliga. Men så är det ju ofta.

    Jag kan på sätt och vis förstå den serbiska reaktionen. Tudjman och Izetbegovic skulle ha suttit sida vid sida med Milosevic på de anklagades bänk. Hoppas du har rätt i din tro på domarnas oväld.

Kommentera