Man tror gärna, eller jag tänker mig det i alla fall gärna så, att de vackraste landskapen är de med vatten – hav, sjöar och floder – eller med skyhöga berg, men det är inte alltid sant. Brda med sina böljande guldgröna kullar är ett område som talar emot denna föreställning; med låg och mjuk men övertygande röst berättar Brda om ett annat slags skönhet, en mild skönhet som inte är sprungen ur kontraster utan ur en rytmens och färgskalans harmoni.
Utblickar från byn Kozana:
Och Londi bevisar här att paradiset finns i verkligheten:
