Tankar i frilopp

När jag hade bott här i några månader började en föreställning om att stå med fötterna på två (is)flak på väg åt varsitt håll dyka upp som en bild på min inre vägg. Kanske berättade jag om det här någon gång. Nu har det gått mer än ett år sedan dess och de inre bilderna har steg för steg förändrats. Jag står här nu och det andra livet därborta i norr blir mer och mer overkligt, men samtidigt vet jag med hjärnan att detta nog inte kan bli mitt varaktiga hem, inte för att jag inte skulle kunna anpassa mig – det kan jag – utan för att stater, gränser och arbeten bestämmer över var jag ska vara. Ibland sörjer jag över detta och jag tänker på vilken hemlängtan hit jag kommer att ha när jag tvingas flytta norrut igen. Jag försöker leta efter utvägar, men i min ålder är det långt svårare att nästla sig in i ett nytt land än när man är ung. Jag vet detta och ibland sliter oron upp mig ur nattens sömn och jag har ändå av naturen fått en mycket god sömn i gåva. Det händer också att jag blandar ihop denna utmätta tid med livets. Men andra gånger ser jag mer sorglöst på alltsammans och jag tänker – glatt – att man ingenting kan veta om det som kommer. Och så gör jag små sidoupptäckter: Jag har till exempel märkt att jag börjar kunna kika in i den tjeckiska världen, som förr alltid verkade så främmande och stängd, bakvägen. Härom veckan hörde jag min hyresvärd tala tjeckiska i mobilen och jag hörde tydligt hans kroatiska brytning när han talade tjeckiska. Det gav mig en lustig känsla av att vara på insidan både här och där. Eller nu när min bosniska väninna i Vänersborg och jag igen har börjat arbeta med hennes texter om människorna i krigets Balkan: Plötsligt förstår jag mycket bättre vad de handlar om och jag känner samtidigt att jag är hemma både i Banja Luka och Vänersborg, ja, och så här i Zagreb förstås.

4 tankar om “Tankar i frilopp

  1. Jag är en främling i detta land
    men detta land är ingen främling i mig!
    Jag är inte hemma i detta land
    men detta land beter sig som hemma i mig!

    Ekelöf

    Han skriver om Sverige, förstås, men visst kan det anpassas till vilket land som helst, konkret eller abstrakt. I mitt fall handlar det just om Sverige. Det är en sak att anpassa sig, passa in och en annan sak att vara hemma. Home is where your heart is, som de kloka engelsmännen säger. Om du känner dig hemma i Kroatien, finner du säkert vägar att stanna kvar. Man utvecklas mycket av att leva i ett annat land än sitt eget. Tankarna liksom växer. Var finns ditt hjärta?

    Bill Bryson är en av mina favoritförfattare. Väldigt lite av det han skrivit finns översatt till svenska. Mycket är reselitteratur – eller var – nu skriver han om allt möjligt. Livets resa, uppfinningarnas och samhällets resa… Ville översätta honom för många år sedan, någon gång på tidigt 90-tal, men svenska förlag ansåg att det inte fanns en marknad för reselitteratur i Sverige. Tja. Nåja, här kommer ett litet vemodigt citat från just Bryson:
    There are three things in life you just can’t do. You can’t beat the phone company, you can’t make a waiter see you until he’s ready to see you and you can never go home again.

    Jag hoppas du finner din plats på jorden. Kanske finns den på flera ställen.

  2. Ja Bodil, du beskriver på ett mycket konkret och realistiskt sätt den situation som en frivillig exilant hamnar i efter ett par år på en ny plats. En sak vet jag av egen erfarenhet och har skrivit om många gånger: ju längre tiden går desto svårare blir ett återvändande. Inte huvudsakligen för att man rotar sig i ett annat land utan för att man man blir och förblir en främling i sitt ursprungsland. En mycket mera upprivande och frustrerande upplevelse än att känna sig som främling i ett nytt land, det senare är ju helt naturligt.

    I essäsamlingen Städernas svall av Carl-Henning Wijkmark och Ulf Peter Hallberg diskuteras detta i förbigående. Hallberg skriver att den som bott länge i ett land, lärt sig språket osv kan liknas vid en skådespelare: ”Att gestalta erfarenhet, gå in i den, formas av den, men att sedan sminka av sig och gå hem – att ha ett annat jag bortom gestalten.” Jag gillar den bilden: publiken är ofta välvillig och man får ibland applåder. Kommer man av sig någon gång så är det inte så farligt. Men inför hemmapubliken i ursprungslandet funkar det inte – där bli man skoningslöst utbuad. (Jag har utvecklat det här litet i min anmälan av ”Stödernas svall” ( http://www.karlsson.at/texter/svall.htm ) – scrolla till näst sista stycket om ni är intreserade.)

    Hoppas du kommer fram till en bra lösning. Kom ihåg att Kroatien snart blir medlem av EU och Schengen – då skall väl en del av byråkratin bortfalla.

    Marita: trevligt att du refererar till en av mina favoritförfattare Bill Bryson. En av hans böcker heter ”I am a stranger here myself” som handlar om hur han kommer tillbaks till USA efter många års vistelse i England. Jag har givit flera ex av den boken i avskedspresent till amerikanska vänner som skall återvända från Wien – det har alltid blivit uppskattat.

  3. Ja, min plats på jorden är kanske flera och kanske ganska mycket Indialand, men om jag på allvar vill stanna just här i Z. så får jag problem. Jag kan stanna här ett år, kanske två år till men sedan förlorar jag det arbete jag livnär mig på här, för då vill man skicka hit ”en svenskare svensk” från Sverige. Sådana är reglerna och så värst lätt att hitta någon annan födkrok här är det inte. Det är alltså svårt. Jag har inga problem med främlingsskap varken här eller där (utom att jag tycker att jag har varit väldigt mycket i Sverige och inte nödvändigtvis måste fortsätta just där), mitt problem är enkelt och sakligt. Jag vill stanna här och jag behöver ett arbete som det går att leva på och som inte tvingar mig att lämna min hund ensam hela dagarna. Jag vet att hon inte lever för alltid, men hon lever nu och jag lever förstås inte heller för alltid.

    Jag är verkligen inte bekymrad hela tiden, men då och då ser jag det betonat tillfälliga i mitt liv här. Och då far tankarna omkring och letar och dunsar mot väggarna.

    Tack för era tänkvärda kommentarer!

Kommentera