Hos mina snäckor

Jag läste i Gunnar Ekelöfs sent på jorden sent igår kväll. Alldeles innan jag släckte sänglampan fastnade jag i raden:

djupt därnere sover fiskarna lugnt hos sina snäckor

Orden följde mig in i drömmen, särskilt det där hos sina snäckor. Jag vet inte om jag sov medan jag drömde, kanske drömde jag bara helt fritt. De senaste veckornas dimma fanns med men hade vänts till ett slags närhet och förbindelse med alltet. Jag var på tu man hand med existensen samtidigt som ”en inre vaggsång” (det är nog Jacques Werup som skrivit de orden någon gång) tog toner. Försiktigt letade jag efter tillvarons synapser och fann dem en efter en och följde dem längre och längre in, bort, upp, ner, ut…

Kommentera