Den här sommaren har jag i några stunder glidit in i Thomas Mann eller kanske snarare i Tonio Kröger.
Holstentor en annan dag än den här nedan
Jag går över Lindenplatz strax utanför Holstentor en lite gråmulen kväll och letar med blicken efter Hans Hansens hus där och mina ögon är Tonios. Nej, jag finner det inte och försöker inte heller ”bestämma” vilket det skulle vara. Det slinker in bakom nuet och gömmer sig där. Växer det lindar vid Lindenplatz, funderar jag, men bryr mig inte om att kontrollera hur det verkligen är.
Jag går in i staden. Det duggregnar ljusgrått och milt och jag sätter mig under markisen till en uteservering och beställer ett glas Jever (och snuddar med tanken vid Storm och Schimmelreiter). Jag tittar ut över Obertrave – jag vet inte vad det namnet säger mig, men något är det – och tänker på Tonios återkomst till hemstaden efter tiden i München och på mitt eget besök i Vänersborg efter det första året i Zagreb. Att komma tillbaka på det där flyktiga sättet som inte riktigt menar allvar kan hota den inre jämvikten. Fast nu säger jag fel: det menar visst allvar, men det menar inte stanna. Och tanken löpte vidare: ”Imorgon åker jag till München – och sedan vidare”. Den korta frasen ”Ich bin doch kein Zigeuner im grünen Wagen” träder fram på minnesduken. Jag vet att jag vill färdas i gröna vagnar även om det kostar mig min ro.
Jag har inte Tonio Kröger här i mitt zagrebska hem, så kanske stämmer inte det här lilla jag säger så där helt med det som finns i boken. Ni som har den till hands får gärna föra mig från villovägarna, om nu inte villovägarna är de rättaste vägarna…
°°
Villovägar eller inte – det är roligt att det inte är tomt under pausträdet längre!
Tack! Roligt samtal under ”Sensommarläsning” hos dig förresten.
Ja, med så spirituella kommentatorer förgylls den tråkigaste blogg…
Välkommen åter, Bodil!
Tonio Kröger finns inte i mina hyllor, men jag hittade den
som ren text på tyska.
Äntligen, Bodil! Vad jag har saknat dig här. Önskar dig en fin start på den nya terminen och gläder mig redan åt underbara stunder under Pausträdet.
Lennart, nu var det inte så jag tänkte, men det var ändå roligt sagt.
Agneta,
tack för länken, jag läste några spridda ställen och märkte (igen) att man kan gå in var som helst i den här novellen (om man läst den några gånger). Jag gick in här:
So schön und heiter wie du kann man nur sein, wenn man nicht ”Immensee” liest und
niemals versucht, selbst dergleichen zu machen; das ist das Traurige!…
Marlena,
(jag kallar dig så ändå) terminen börjar inte här på ett bra tag än, i september är det tentamensperiod och undervisningen börjar först någon gång i oktober (vem vet när), men nu börjar det där speciella läs-och-skriv-livet här igen.
Bodil, jag tänkte inte heller att du tänkte att bloggen är tråkig och… Äsch, nu trillar jag ner ”into the ditch of what each one means” och där kan man trampa runt länge. Istället tar jag mig friheten att ställa till med en frågesport här: vem citerar jag? Kanske f ö r enkelt…
Bodil, nästasemester får du arrangera bloggmotsvarigheten till en sån där hundskål som automatiskt serverar mat var 6:e timma eller nåt, medan husse och matte är ute… För det här duger inte för oss utsvultna Bodiljyckar…
(”Bodiljyckar” kanske inte låter helt… nä, fan, jag låter det stå… and damn the consequences!)
På tal om vilket… hur mår allas vår Londi?
Nu är det en väldigt het kväll eller åtminstone en totalt osval kväll, så jag klarar ingen frågesport, Lennart. Jag passar frågan till någon mindre svettig.
Gunnar,
jag läste först ”bloggmotsvarighet” som ”blomvattning” – men det var fel. Tack för komplimangen! Det kanske finns något gemensamt arrangemang vi kan åstadkomma? Med skålar och så.
PS Vi får se om någon blir arg på ”Bodiljyckar”…
Tack, Londi mår bra, men hon tycker det är för hett för tillfället. Jag kör en hel del med luftkonditionering, så att hon inte ska behöva flåsa så mycket.
Eftersom vi alla är glada att du är tillbaks och den här kommentarstråden redan har blivit litet vildvuxen tar jag mig friheten att klistra in en länk med ett minne från min favoritstad i Tyskland. Se alltså Totentanz.
Det är som en dröm alltsammans.
Vildvuxen? Nåja, kanske det. Nu ser jag alltså Totentanz och den passar egentligen bra tillsammans med Holstentor, som inte heller är så där helt rödkindad.
Ja, kul att du e tebaks. Och Tonio Kröger-referenserna gjorde mig vansinnigt sugen på att läsa Thomas Mann igen. Men vad är det med stadsportens torn, lutar de inte väldigt? Särskilt det vänstra. Med sina båda ögonvitor ser det ut att gnugga sig lite väl kärvänligt mot byggnadens förskräckt gapande mittparti.
Jo, Holstentor är litet skev. Förr i världen kunde man dricka ”Lücksche Bier” med en bild av porten på etiketten men den verkar inte finnas längre. ”Jever” är också OK, speciellt om man jämför med det sydtyska, bayerska, vidrigheter som går under namnet Weissbier. I själva verket finns drickbara europeiska öl bara i ett smalt kustbälte från Danmark till Bretagne. Men de är desto bättre.Från Carlsberg till Kronenbourg.
En salladsrestaurang i Lübeck blev i somras orättvist beskylld för att ha utlöst EHEC-epidemin. Fick oss att raskt ta oss förbi den stad där vi annars alltid stannar och dricker Jever an der Untertrave. Och köper marsipan.Och funderar på Thomas Mann.
Hej Lars,
jag har väl en liknande – fast annorlunda ändå – känsla inför Holstentor; det råder en sådan enhet mellan tornen och portdelen. Stadsporten ser ut som ett stort fantasidjur som sakta vaggar fram över marken, ibland lutar det lite mer åt det ena hållet ibland åt det andra. Och ja, jag skulle också vilja ha något av Thomas Mann här nu, helst Tonio Kröger, men på sätt och vis har jag ju det genom Agnetas länk.
Bengt,
hm, det där med smaken. Jag är nu ingen ölkännare, men jag har min smak ändå och den är helt olik din med undantag för Jever an der Untertrave (eller Obertrave). Ja, Lübeck är så oerhört mycket Thomas Mann: Jag undrar om det finns någon annan stad som präglas så här av sin son eller dotter.
Weimar? Dublin?
Välkommen åter!
Tack, Gabrielle: Weimar och Dublin är absolut på den här nivån.( Här går tankarna lite trögt.)
Hälsningar från ett svetthett Zagreb (38° – feber?)
38 är för mycket. Ta det piano.
Men här behöver vi, längtar vi, ämnar vi anbefalla – MER värme.
ÖL: Åbro duger bra för mig. Eller Becks Bier, som vi brukade köpa en famille.
Det blir ett ohjälpligt eller automatiskt pian pianino här. Skulle gärna dela med mig av värmen. (Imorgon blir det en lång sittning på polisstationen för min ”repatriering” här och det blir inte den enda, det har jag redan fått ”signaler” om. Undrar hur luften är där.)
Luften på en polisstation: Tryckande!
Här blev plötsligt så vackert att även jag med viss förnöjelse gick runt i den gamla vanliga ”ringen” runt vattnet.
Brno, så snyggt. Du har vunnit en skatt med dina små centraleuropeiska städer.
Jo, tryckande blir det säkert. Jag beväpnar mig med en bok och allmän störighet, eftersom jag vet att det inte funkar att sitta still och vänta på min tur. Man måste vara jobbig och rycka i alla dörrhandtag man ser och ropa ut sin frustration än här än där, annars blir man ignorerad och förbigången. Jag har lärt mig något om hur det går till under förra höstens tre polisstationsittningar.
Ni har fint väder alltså och du går runt en sjö?
Brno har mycket charm och så här i sommaren är det en behagligt lättjefull stad som liksom rullar upp sina byggnader lite på måfå i solskenet eller nattvärmen – som pärlor utan något bestämt band.
Den där polisstationen påminner lite om nuvarande svensk sjukvård. Fast här är det mest vänta som gäller. Man vill gärna göra ett ryck och ta sig över gränsen före nästa fucking kallelse.
Ja, svensk sjukvård ligger väl sedan rätt länge efter en hel del andra europeiska länder även om många fortfarande pratar om att sådana ting skulle vara extra bra i Sverige.
Och nu när Riskkapitaliser ska tjäna sina miljarder på redan skattade svenska pengar blir det ju inte bättre, är min erfarenhet från det sjukhus som varit aktuellt.
Men personalen bar ju sin egen yrkesetik, och var helt fina. Många av dem var också tveksamma till nyordningen.
Det som ”forfarande” är bra tror jag helt enkelt är små snabbakuter för små problem.
Men – whatever – jag lever! Fastän döden gråter. Läste din övers. av Rilke. Bra.