Londi möter Val och jag tittar på ett svalbo

Det är en vanlig försommarmorgon. Det är måndag i den sista undervisningsveckan; sedan kommer tentamensperioden på ett par veckor. Lite hektiskt är det, men det märks inte så här på morgonpromenaden. Londi går och nosar och jag strosar eller släntrar fram.

Så möter vi Val eller snarare är det väl så att Londi möter Val. Det är hans familj som har fläktaffären i bottenvåningen på huset där vi bor.

Mötet blir kort.

På vägen in igen försöker jag att ta en bild av svalboet, som sitter på lampan i entrén, med svalor i, men det lyckas förstås inte. De flyger förbi strax ovanför mitt huvud.

Jag tar en närbild på själva boet i alla fall och funderar lite över mötet mellan materialen:

8 tankar om “Londi möter Val och jag tittar på ett svalbo

  1. Är det hussvalor eller ladusvalor som valt denna plats för sitt näste?

  2. Leonardo,
    det hoppas jag också och jag tror att det kan gå. Det verkar i alla fall inte vara någon människa som vill ”städa bort” det.

    Agneta,
    tyvärr vet jag inte. Jag har bara sett att fåglarna ser ”svalaktiga” ut. Har du något knep för hur man lättast skiljer hussvalor och ladusvalor åt?

    Gabrielle,
    Val är fin och väldigt sävlig. Han går alltid lös, för han går ”ingenstans”, på sin höjd ett varv i ”parken”. Han verkar förstå sig på bilar och trafik och går aldrig ut på gatan vid fel tillfälle. Han är på ett coolt sätt ointresserad av nästan allt utom Londi och henne är han bara måttligt intresserad av.

  3. Min Golden var också lugn av sig, kunde ligga och vänta på första promenaden hur länge som helst (men då hon var liten hade vi trädgård). Däremot var hon kärleksfullt entusiastisk över nästan alla människor, med betoning på nästan – jag tror nämligen hon kunde sniffa sig till både psykopater och rena tråkmånsar – det var som om de inte fanns. Sån är jag också. Vi lär oss av våra hundar. Bella kunde även skratta. Det lärde hon sig däremot av oss.

  4. Hussvalor bygger utanpå byggnader, gärna under takutsprång. Ladusvalor bygger ofta inne i byggnader. På landet hade vi säkert tio hussvalbon under takutsprången på huset, medan ladusvalorna föredrog att bygga inne på logen och inne i båthuset på en bjälke. Ladusvalan har långa stjärtspröt och roströd strupe. Hussvalan är enbart svart och vit. Tornsvalan, som ju inte är en egentlig svala, byggde alltid under tegelpannor.

    Förhoppningsvis får svalboet vara kvar även när ungarna har kläckts. Det blir ju en del spillning.

  5. Londi heter också Bella, hon har många namn, för hon är verkligen ett kärt barn.

    Det här låter som om det är något mitt emellan hus- och ladusvala (men det kan det ju inte vara). Platsen för boet är på något vis både inne och ute. Någon gång tycker jag mig ha skymtat något rostrött, men det kan vara inbillning eller tegelväggen. Jag ser förresten att det redan är mycket spillning i trappan.

Kommentera