Ett lila bo för trötta själar

När vi går till stan brukar vi ofta följa Radnička cesta, den enformiga rakan som pekar rätt in mot centrum från Vukovarska. Strax innan vi slinker in under järnvägen och kommer till marknadsplatsen Branimirova tržnica, brukar Londi pila in i en liten alkispark, vars inre rondell nu håller på att förvandlas till ett prunkande lila jättefågelbo.

På bänkarna runt betongcylindern i mitten brukar, sedan den vackra årstiden gjorde sitt inträde, trasiga och brutna män ligga och sova i solskenet. Londi nosar sig hastigt förbi dem och söker brödbitar och annat gott på marken. Järnvägsbanken strax bakom det lila virrvarret som mer och mer döljer de små hopkrupna alkisfåglarna är fylld av ett vimmel av små glada gula bollar.

Vi kastar en blick bakåt in mot den lila dröm- och sömnvärlden. När solen ligger på och det yviga lila ullhåret skuggar lite lätt utan att kyla, går det kanske att vila slitna kroppar och själar här.

6 tankar om “Ett lila bo för trötta själar

  1. Botanikern i mig undrar genast; vad är det? Ser ut som lila gullregn, fast mer buskigt. Den där ärtbaljeliknande blomställningen….
    sov du lilla inte så videung…

  2. Botanikern i mig är också gärna med och undrar över detta lila gullregn. Kanske kommer det hit någon botaniker som vet.

    PS Jag väntar på att boet ska slå ut i full blom.

  3. Har ni löst mysteriet ännu? Fick precis en sån bild från Schweiz och undrade också vad det var. Har inte hunnit fråga ännu. (har tillfälligt lagt bilden i min blogg)

  4. Japanskt blåregn är det närmaste jag kommer.
    Du kan googla på både blåregn och gullregn, och det här tycks vara en stor släkt, den japanska något mer violett i tonen.

  5. Tack Gabrielle och Agneta!
    Jag nöjer mig med blåregn, det är ett vackert namn. Jag hoppas komma ihåg att ta en bild av boet när det står i full blom.

Kommentera