Ur ”Lögnen har korta ben – sanningen har inga”

Min översättning av Hunger und Seide har kommit ett stycke till och råöversättningen bör bli färdig till slutet av februari, om inget oförutsett inträffar. Här följer att avsnitt ur essän ”Lügen haben kurze Beine – die Wahrheit hat keine”:

Den skamligaste förbindelsen till förfalskandets hantverk hade i Rumänien (och kanske inte bara där) medicinen och rättsväsendet. Vid första ögonkastet hörde dessa inte till repressionsapparaten. Men läkare och advokater var dagligdags hantlangare åt polis och underrättelsetjänst. De erbjöd sitt yrkeskunnande som kryckor, när det handlade om att gå över lik utan att snubbla. De hjälpte de mäktiga att uppfinna brottslingar och att skyla över brott. På uppdrag förfalskade de levnadslopp och dödsorsaker. Polis och underrättelsetjänst lämnade sin önskelista till dem. På den stod ett slutresultat. Läkare och advokater fick välja vägen till detta resultat. De förfalskade med stor exakthet och skapade med klart omdöme en sannskyldig lögn. De levererade en förfalskning utan luckor, svart på vitt: Allt stämmer om man sätter det i relation till vartannat. Men sanningen når inte längre än till papprets kant. Om man sätter den i relation till det upplevda uppstår sprickan.

Journalister, som kommer från väst, vill vara noggranna. De letar efter sanningen, de bläddrar fram och tillbaka. De litar på pappret, det är de vana vid – de gör efterforskningar. De sätter samman det som står där svart på vitt med vartannat och det stämmer. De känner inte till det upplevda. Det uppstår ingen spricka.

Därför blir det så att chefen för rättsmedicinen i Timişoara, dr Milan Dressler, oförtröttligt fördelar sina rättsmedicinska urkunder över de döda från fattigkyrkogården i Timişoara bland västliga journalister. Ur dokumenten framgår det, att de döda som hittades i massgraven där i december 1989 inte blivit torterade och nedgrävda av Securitate under revolutionen, utan att de dött redan flera dagar tidigare. Spåren på kropparna sägs komma från obduktionen.