Nu har blicken på nuet blivit så accentuerad att jag måste bryta mig ur detta nu och blicka bakåt ett slag. För snart en månad sedan – då det ännu var sensommar här – gjorde R., Londi och jag en utflykt i sydvästlig riktning här ifrån Zagreb och då hamnade vi bland annat i den lilla (skenbart?) stillsamma staden Karlovac.
Innan jag börjar vältra mig i bilder vill jag läsa några rader ur en av min guideböcker igen:
Karlovac är idag en industristad och en viktig knutpunkt för vägarna mot Slovenien. Staden började sin historia som ett bålverk mot turkiska räder. Själva staden grundades år 1579 av ärkebiskop Karl av Habsburg. Det är efter denne Karl som staden är uppkallad. Stadsplaneringen är gjord av italienaren N. Angelini.Han ritade en befäst stad som skulle ligga där floderna Korana och Kupa flöt samman. Staden fick formen av en sexuddig stjärna med bastioner och vallgravar, som nu har gjorts om till stadspark. I den befästa staden låg 24 identiskt lika byggnader, som alla finns bevarade, även om de inte används till samma syften som förr.
Staden hjärtpunkt är Strossmayertorget med Frankopanpalatset i barockstil. I palatset ligger numera stadsmuseet (Gradski Muzej)…
Denna beskrivning av Karlovac för min tanke till det egentligen inte särskilt avlägsna Palmanova. Fast Karlovac känns mer mänsklig när man går omkring där på gatorna…
Bilderna jag tog denna varmt och vänligt solgenomströmmade dag är kanske inte så representativa, men när jag ser på dem får jag lust åka dit igen. Tänk om Londi och jag skulle ta tåget någon dag…
Det finns i bilderna många detaljer för ögat att beskåda. Bakgårdens lilla fönster insatt i en större ram. Vespan som kommer körande i vad som verkar mot trafikriktningen. Husens olika form och skick.
Är det en brunn på torgets mitt, eller kanske en bekvämlighetsinrättning?
På de två nedersta bilderna, som visar samma gata från två håll, slås jag av att så många av taken är av mansardtyp. Takbeläggning varierar stort. Från gammalt tegel till någon sorts plåt eller kanske strå? eller trästavar? Det gula hörnhuset på näst nedersta bilden har ett nylagt tegeltak som går i vågor och som, i ett regelbundet mönster, har någonting som sticker upp mellan tegelplattorna.
Hej Agneta,
tack för dina ingående kommentarer till bilderna här. Du liksom öppnar dem och visar på livet och brokigheten i dem.
Ja, det är nog en brunn där mitt på det stora tomma torget, ingen bekvämlighetsinrättning. Bakgården däremot fotograferade jag från toalettdörren till en liten restaurang, för att jag blev så förtjust i solljuset där. Jag tänkte inte på det där med den dubbla fönsterramen.
Ännu en titt på de fem bilderna och jag upptäcker de igenputsade platserna för ur i kyrktornet, samt får syn på figurerna på taket på den lilla byggnaden på torget.
»Bakgårdsbilden« uppenbarar tvenne blomkrukor i ett fönster, en splitter ny stupränna och skorstensskoning på ett hus i övrigt rätt så sjangserat. Kanske är inte den fjälliknande takläggningen av tegel utan av trä eller kanske skiffer, men å andra sidan ser nyare plattor tegelröda ut. En annan huskropp på samma bild är försedd med något sorts stort luftintag? på taket …
På gatubilderna får jag syn på en skylt på ett hus med två tillbommade ingångar. Skylten tycks sakna något, den har ytterst en tom ring. På huset intill har ett fönster försetts med ett burspråksliknande påhäng. Förutom några lyktorna på två husfasader tycks gatan sakna belysning.
Lyckas Londi och jag ta oss till Karlovac igen, så får jag titta närmare på allt detta. Tyvärr ser det inte alltför enkelt ut att ta sig fram utan bil, men på något sätt ska det väl gå…