Vid sidan av svenskundervisningen på ”Fakulteten” (jag har aldrig hört det svenska ordet ”fakultet” så ofta som här i Zagreb) strävar jag vidare med min Herta Müller-översättning. Igår stötte jag på ett ”problem”, nämligen en dikt av Sarah Kirsch, som Herta Müller citerar och kommenterar i en av sina essäer. Det är den här:
Dieser Abend, Bettina, es ist
Alles beim alten. Immer
Sind wir allein, wenn wir den Königen schreiben
Denen des Herzens und jenen
Des Staats. Und noch
Erschrickt unser Herz
Wenn auf der anderen Seite des Hauses
Ein Wagen zu hören ist.
Jag har letat mig fram till att den är hämtad ur diktsamlingen Rückenwind från 1976. Nu undrar jag om diktsamlingen eller möjligen bara den enskilda dikten finns i svensk översättning. Är det kanske någon av er som läser det här som vet?
Kolla i Libris (KBs databas).
Såvitt jag kan se är Rückenwind inte översatt till svenska. Den enda volym jag kan hitta är Glashussplitter, ett urval dikter i tolkning av Lasse Söderberg och Irmgard Pingel från 1989. Om just den citerade dikten finns med i samlingen vet jag dessvärre inte.
Ett stort tack till Tidens tecken (som dessutom ser ut att vara en intressant blogg – med en mycket vacker ”höstbjörksvinjett” överst)! Kanske finns dikten med i Glashussplitter. Jonas Ellerström – som givit ut boken – har nyss lovat mig att titta, så snart han har boken i sina händer.
Laura, tack för hänvisningen.
Visst finns dikten, som ingår i diktcykeln ”Wiepersdorf”, med i Söderbergs och Pingels urval. Så här låter den i deras tolkning:
Ikväll, Bettina, är allt
Vid det gamla. Alltid
Är vi ensamma när vi skriver till kungarna
De som är hjärtats och de som är
Statens. Och ännu
Förskräcks vårt hjärta
När vi från andra sidan huset
Hör en vagn komma.
Hejsan 😀 Jag är en av dina studenter i årskurs 2; jag var jätteinteresserad av din blogg, så jag kom hit att läsa lite vad du har skrivit om ditt liv här. Det är fint att läsa trevliga saker om Zagreb, gör det mig väldigt stolt 🙂 Jag måste bli entusiastisk och rekommendera att du besöker Samobor när du ska ha tid; Jag tyckte, om du gillade Gornji Grad i Zagreb, kommer du att älska min lilla stad 😀
Här är några bilder, så du kan se hur ser det ut. (Jag alltid övertygar människor att besöka Samobor, nu har jag ett nytt offer, hehe :D)
http://www.google.com/images?hl=en&rlz=1G1GGLQ_ENHR316&q=samobor&um=1&ie=UTF-8&source=univ&ei=Fui4TNrmGYzrOaOx8I0N&sa=X&oi=image_result_group&ct=title&resnum=2&ved=0CDEQsAQwAQ&biw=1360&bih=575
Vi ses!
*årskurs 3, ursäkta 😀
Lars H!
Stort tack för att du löst gåtan! Nu kan jag lugnt infoga Söderbergs och Pingels text (med en fotnot) i min Herta Müller-översättning.
Hej Ida!
Det här var ju verkligen roligt! Jag hoppades väl att någon ur studentgrupperna skulle ha lust att titta in här någon gång, men en kommentar är ju extra trevligt, och dessutom en som är så här lockande.
Nu måste jag fråga dig hur man tar sig till Samobor. Åker man tåg eller buss? Kan man ha med sig hund (du vet ju hur ”hundig” jag är) på tåget/bussen? (Du har alltså lyckats med din ”kampanj”, nu fattas bara sista steget.)
Hurra! 😀
Så, det finns ingen tåg till Samobor, bara bussen som avreser från Zagrebs busstation (http://maps.google.com/maps?f=q&source=s_q&hl=en&geocode=&q=Avenija+Marina+Dr%C5%BEi%C4%87a+4,+Zagreb,+Hrvatska&sll=45.808102,15.995235&sspn=0.027222,0.084028&ie=UTF8&hq=&hnear=Avenija+Marina+Dr%C5%BEi%C4%87a+4,+Zagreb,+Croatia&z=16)
Bussen går från spår 610, tror jag, varje halvtimme eller så, och biljetten kostar 25kn. Du måste bara säga ”Do Samobora” till föraren när du kommer in, betala och åka hela vägen till Samobor, det är den sista hållplatsen.
Tyvärr är kollektivtrafiken i Kroatien inte så ”pet-friendly” som i Sverige, så jag tror att det är förbjuden att ta hunden med sig 🙁 (Kanske är det möjligt, men jag har aldrig sett ingen ta en hund på bussen.)
Jag hoppas att jag har hjälpt, och att du ska besöka Samobor snart. 🙂 Kanske kan jag bli din tour-guide, om du inte har något emot min dåliga svenska, haha 😀
Tack Ida,
jättesnällt att du tagit dig tid att förklara så här noga. Jag får börja med att ”sondera terrängen” och gå till busstationen och fråga om jag får ta med mig min hund (jag vill ju inte lämna henne ensam mer än nödvändigt) på bussen, om det kanske krävs munkorg eller om jag kanske kan välja någon tid när det inte är så mycket folk på bussen. Och kommer jag/vi väl till Samobor, så tar jag naturligtvis gärna emot ditt guideningserbjudande.
Perfekt, jag hoppas verkligen att de kommer att låta dig ta Londi med, jag älskar hundar och jag skulle vilja träffa honom (henne?):D
Jag var en sväng till busstationen med Londi nu på slutet av eftermiddagen och frågade, men chauffören i Samobor-bussen sa nej, fast sedan sa en annan man på stationen att jag skulle pröva med en andra chaufförer, ”för alla chaufförer är inte lika”. Så jag får göra fler försök.
PS Londi är en hon.
Det är sant, alla är inte lika. Kanske ska du träffa en chaufför som verkligen älskar hundar och vill låta Londi åka bussen. Lycka till!
Tack – jag lever på hoppet.