Spårvagn från Lima till Zagreb (apropå årets Nobelpris)

Nobelpriset i litteratur gick, som vid det här laget alla intresserade vet, till Mario Vargas Llosa. Jag har inte läst så mycket av honom, tre romaner närmare bestämt. Kanske lockas jag att läsa något mer nu snart, när det kommer att finnas diverse nyutgåvar. Av de tre romaner jag läst är det särskilt en som gjort skarpa märken i mitt minne: Staden och hundarna, en skildring av en militärakademi, där förtryck och pennalism frodades. Jag läste den som tonåring och jag har ännu kvar otäcka bilder av människoplågeri och förnedring i mitt huvud från den första läsningen. Fast jag minns också helt andra saker som baren "La Perlita", de unga männens hårda gemenskap, platsnamnen Miraflores, el Malecón… och trängseln på spårvagnarna i Lima. Jag tänkte på en sådan trängselskildring – ja, tro mig om ni vill – så sent som härom dagen, när solen stod på för fullt genom rutorna och det var ovanligt trångt på spårvagn nummer 13 här i Zagreb.

För dem av er som vill läsa om Vargas Llosa ”på riktigt” rekommenderar jag den här texten av Inger Enkvist, som bygger på en intervju hon gjorde med honom i Stockholm 2006.

Och här finns hela romanen La ciudad y los perros att läsa i original.

.

PS Här i Kroatien är det Självständighetsdagen idag. Igår sjöngs det i baren här tvärs över till sena kvällen, men nu på morgonen är det – förstås – ovanligt lugnt på gatorna här i kvarteret, fast bagerierna och de flesta andra små butikerna håller öppet som vanligt. När Londi och jag alldeles nyss gick genom parken strax intill den annars så bullriga Vukovarska, var det nästan tyst och i spårvagnen som for förbi däruppe, såg jag bara några ensliga figurer.

Kommentera