Jag låter tankarna cirkla kring ordet ”antipod”. Det går att grubbla över snart sagt alla ord. Att försjunka i funderingar över ord kan vara som ett slags meditation. ”Antipod” betyder väl ungefär ”motfot”, tänker jag mig, och antipoden betecknar en plats på jordklotet, som är den motsatta till en annan. Från den plats på marken där jag står, drar jag en tänkt linje genom jorden och kommer ut på andra sidan och just där står min motfot eller mina båda motfötter. Kanske står min motfot på vatten eller ska man då kanske hellre tänka sig havsbotten som plats för motfoten? Ordet eller begreppet ”antipod” måste väl ha kommit till först efter det att människan börjat föreställa sig jorden som rund. Och ändå verkar det för mig äldre än så. Kanske förebådade ordet ”antipod” vetandet om jordens klotform.
Man kan också tänka sig en tidsmässig antipod, om man tar året som utgångspunkt, fast det är svårt att föreställa sig året som ett klot, möjligen som en skiva med punkter utmed kanten som man kan dra linjer emellan via mittpunkten. Drar jag en linje från maj, där jag är nu, hamnar jag i november. Det är svindlande att i tanken skapa sig sådana här tvärförbindelser genom året, fast olika mycket svindlande beroende på vilka månadsantipoder man väljer att tänka sig in i. Fallhöjden från juni till december är en helt annan än den från mars till september, eller hur? Nu blickar jag ner på antipoden november:
vy över Frankfurt/Oder från Słubice i november
Var har du ”like”-knappen?
Me no like buttoner – men tack!
Vad sägs om dessa utdöda varianter (enligt SAOB):
MOT-FOTA, oböjl. adj. (†) antipodisk. Hur höga the (dvs. trä- den) ther stå, at skaten Himlen hotar./ Ok roten neder åth Moot-fota wärlden rotar. LUCIDOR (SVS) 343 1673.
MOT-FOTARE, m.||ig.
[jfr t. gegenfüss(l)er]
(†) antipod.
SKOGEKÄR BÄRGBO Wen. 34 (c. 1635.
(I 5, 15 a beta) MOT-FOTING. (numera bl. tillf., skämts.) antipod.
SUNDÉN 1: 27 (1885).
Fara över till andra sidan jordklotet för att hälsa på dina motfotingar. MYRBERG Hum. 217 (1923).
Tack Lars,
se där, jag befinner mig alltså i gott sällskap!
Ni borde väl få hela sonett 34 ur Venerid men den handlar om höstens intåg så vi spar väl den till månaden majs antipod. Här är emellertid den första terzinen:
Nu kortas ljuset av, nu växer mörkret till,
och solen vänt sig bort, ser oss numer tillbaka.
Motfotarena ock, dem hon ej kan försaka,
Bodil ursäktar kanske om jag för eventuella nya läsare länkar till vad jag skrivit om Venerid: Var finner jag en skog dit intet folk kan komma.
Bengt,
jag tackar naturligtvis både för den citerade motfotsterzinen och för länken till din text om Venerid.
Det kan också vara en iPod för myror. Byggd med nanoteknik. Sorry. I’ll get my coat.
Bodil, våra motfötter finns mycket riktigt på någon havsbotten i Stilla havet.
Därom kan man läsa lite här: Uppochnedvända världen
Antipoder heter på danska en bilderbok med text av Ernst Jandl.
»Billedbog. En pige tegner på et stykke papir. Under det er der et bord, et gulv, en stue og en kælder, hvor hun graver et hul i jorden. På den anden side af jorden finder pigen et hus som sit eget – bare på hovedet.«
Ernst Jandel läser