Jag gläntar på ”Vita lögner”

Richard Swartz, som väl just nu bland annat är aktuell för att han inte längre skriver för SvD eller DN – eller misstar jag mig här? – , har nyligen framfött en bok som bär namnet ”Vita lögner”.

p1060778

Början av baksidestexten lyder så här:

Finns en kärlek fri från lögn och förställning? Eller ens en sådan erotik? Kan vardagens vita lögner vara en omskrivning för det som förstör, och ibland leder till förräderi?

I sex variationer undersöker Richard Swartz den eviga konstellationen ”man möter kvinna”.

Jag befinner mig ännu i den första variationen – jag tycker ju om att skriva om böcker innan jag har läst dem på riktigt – närmare bestämt i dess början och ännu har ingen mött någon. Platsen för handlingen är New York och tiden, så vitt jag förstår, ett begynnande 1900-tal och huvudpersonen är en medelålders eller äldre man, som råkar vara från just Sverige, men som mest verkar vara från Europa. Lite grann, men bara lite grann, tänker jag på Stefan Zweigs ”Die Welt von gestern”, när jag läser denne mans tankar. Han har en trött charm.

Nu läser jag ett stycke:

Ibland om nätterna drömde mannen om den dag då han skulle återvända till Europa. Om den drömmen var han ensam. Hans grannar, som Cohn eller Friedmann, drömde i stället om Amerika och deras drömmar var vakendrömmar som jagade dem genom dagen och pockade på förverkligande. En sådan vakendröm driver den som har den i huvudet ur sängen eller upp från soffan, men eftersom mannens högsta önskan var att bli kvar i sängen eller soffan föredrog han sin europeiska dröm. Till den höll han sig tills det blev sängdags igen.

Och några sidor längre fram, strax före den punkt där jag befinner mig nu, läser eller läste jag det här:

Mannen hade så tvingats inse att han helt saknade vad som här hade kunnat hjälpa honom att ta sig fram. Framåtanda och målmedvetenhet var inte hans sak, och just den stilkänsla som alltid utgjort en del av hans person i livets alla skiften och på vilken kontinent han än befann sig, hade här till och med blivit till ett hinder: form uppskattades inte i detta samhälle, så larmande upptaget med att i stället skapa innehåll, ett lyckorike med tjutande fabriksvisslor, parader, grammofoner, berusade kvinnor i aftonklänningar, dansmusik, utspillda drinkar, bolmande cigarrer eller skorstenar eller gula sädesfält redo att mejas ner av en armé av skördetröskor, ett samhälle som störtat sig i det omättliga och ändlösa utan tanke på andra gränser än dem som skulle överskridas.

Jag ser fram emot fortsättningen…

4 tankar om “Jag gläntar på ”Vita lögner”

  1. Låter lovande. Har just en annan jämförelse från kvällens filmer – en fransk och en amerikansk.

  2. Och här kommer ett litet utdrag ur den andra variationen. En man och en kvinna i kvinnans lägenhet, på väggen en usel målning som föreställer vattenfallen i Slunj (i nuvarande Kroatien), som det utspinner sig vita lögner om. Men nu till utdraget:

    ”Om den gemensamma väninnan säger kvinnan plötsligt till mannen: Teodora dricker för mycket. Hon är alkoholist och utan Peter skulle hon inte klara sej alls. Teodora skulle gå under. Men Peter fungerar gudskelov som korsett åt henne.

    Sedan ber kvinnan om ursäkt och rättar sig.

    Hon menar livboj, inte korsett.

    Mannen, som föredragit korsett i stället för livboj, säger att han förstår Teodora.”

  3. Vilket fåneri. Som ska föreställa lite djupsinnigt.
    Bättre kan väl Richard Schwartz. Orättvist utdrag antar jag.,..

Kommentera