Den här vintern har visst med sig all den snö som inte kom under de senaste tre åren. Jag tror aldrig att snön har varit så djup här sedan jag flyttade hit för ganska många år sedan.
För ett par dagar sedan tog jag fram skidorna och nu har jag dragit upp ett litet skidspår genom skogen med två backar som jag roar mig med att åka nedför. Londi går eller springer efter mig i spåret, så att hon slipper pulsa i det djupa. Först var det ganska tungt för henne men nu bär snön i spåret riktigt bra och hon verkar tycka att det är riktigt roligt, fast ibland tröttnar hon och sätter sig någonstans och väntar på att jag ska leka färdigt.
Vilket vinterlandskap! Här i Halland är det en del snö, kanske 5-10 cm. Vinden blåser upp vackra drivor.
Ja, jag känner nästan inte igen mig i skogen, men så är det också fyra vintrar sedan vi hade rejält med snö här. Den vintern åkte jag skidor i tre månader och efter det har skidorna stått oanvända tills nu. Det hela ger en märkligt känsla av att ha kommit runt ett mycket långt år. Jag får riktigt tänka efter innan jag drar upp något skidspår. Hur kommer man lättast vart? Och jag undrar lite över hur Londi ser på det hela. Kanske minns hon bättre än jag var jag borde dra skidspåren.