Paul Celan: Heimkehr

Tillbaka i Sprachgitter av Paul Celan och jag har närmat mig ytterligare en dikt genom att försöka tolka eller översätta den.

pict2262

HEIMKEHR

Schneefall, dichter und dichter,
taubenfarben, wie gestern,
Schneefall, als schliefst du auch jetzt noch.

Weithin, gelagertes Weiß.
Drüberhin, endlos,
die Schlittenspur des Verlornen.

Darunter, geborgen,
stülpt sich empor,
was den Augen so weh tut,
Hügel um Hügel,
unsichtbar.

Auf jedem,
heimgeholt in sein Heute,
ein ins Stumme entglittenes Ich:
hölzern, ein Pflock.

Dort: ein Gefühl,
vom Eiswind herübergeweht,
das sein tauben-, sein schnee-
farbenes Fahnentuch festmacht.

HEMKOMST

Snöfall, tätare och tätare,
duvfärgat, som igår,
snöfall, som om du sov också nu.

Vida omkring, vita skikt.
Därovan, ändlöst,
den förlorades slädspår.

Därunder, fördolt,
häver sig uppåt,
och gör ögat så illa,
kulle om kulle,
osynligt.

På envar,
hemkallad till sitt nu,
ett jag som glidit in i stumheten:
av trä, en påle.

Där: en känsla,
hitblåst av isvinden,
som gör fast sin duv-, sin snö-
färgade flaggduk.

Här finns förstås mycket att förbättra, att ändra, men kanske är det en början till en tolkning.

Tillägg: Efter en anmärkning på ett svagt ställe i mittersta strofen har jag gjort ett nytt försök. (Sedan har det följt flera ändringar och översättningen befinner sig fortfarande i rörelse.)

PS I Salongen finns sedan igår en intervju med litteraturkritikern Martin Lagerholm.

17 tankar om “Paul Celan: Heimkehr

  1. Det enda jag blinkade till inför var ”stülpt sich empor”. Mitt skollexikon säger ”stülpen” = ”hastigt vända upp och ner”, ”stjälpa upp”. Ett par engelska översättare (Brian Lynch och Peter Jankowsky, som jag tror jag nämnt här förut) har ”presses up”. Som kanske låter bättre än det är. Jag vet inte.

  2. Ja, jag är inte heller helt glad åt min svenska text just där – syftningen blir konstig. Vad har du för förslag? Hur ser hela den där ”presses up”- raden eller till och med hela strofen ut i den engelska översättningen?

  3. Här är hela dikten i Lynch/Jankowskys version, så får du se.

    Snowfall, thicker and thicker, / dove-coloured as yesterday, / Snowfall, as if even now you were sleeping.

    White, stacked into distance. / Above it, endless, / the sleigh track of the lost.

    Below, hidden / presses up / what so hurts the eyes / hill upon hill / invisible.

    On each, / fetched home into its today, / an I slipped away into dumbness: / wooden, a post.

    There: a feeling, / blown across by the ice wind, / attaching its dove-, its snow- / coloured cloth as a flag.

  4. Tack Gunnar,
    jag gjorde precis ett nytt försök. Vad tycker du?

    Eventuellt har jag bara gjort ett annat slags våld på originalet…

  5. Jag tycker det fungerar. Mitt problem är jag inte helt och hållet förstår originalet. ”Hastigt vända” och ”stjälpa upp” passar liksom inte in på något som ligger under snötäcke. Was meint er?

  6. Jag har nu letat och frågat efter översättningsförslag av det besvärliga uttrycket och fått dessa: ”välver sig” eller ”vänder sig uppåt”, ”reser sig”. ”Välver sig” skulle väl kunna passa och kanske också ”reser sig”, fast jag ska nog fundera lite innan jag ändrar igen.

  7. Jag tycker mycket om både originalet och din översättning/tolkning! Håller med er ovan om att tredje strofen är svår.

    Tyska är inte min starkaste sida ska jag väl först och främst säga, men är det inte något i rytmen och ljudet som går förlorat om man använder ”i det fördolda” och ”reser sig”?

    Har ett inte helt perfekt förslag:

    ”Därunder, fördolt,
    häver sig uppåt,”

    ”Häver sig” får sägas vara en något, ehm, djärv tolkning…

  8. Alltså, ovan skrivet av en annan Gunnar (Strandberg). Mao utan burqha, eller hur det nu var (och vad det nu är värt)…

  9. Gunnar S,
    tack för dina synpunkter. Jag ändrar nu på prov i din riktning, så får vi se om det händer något mer.

  10. Jag är inte heller särskilt insatt i tyskan, utan måste stava mig fram, i bästa fall, men det är också omöjligt att översätta dikter som går i så många olika riktningar, översättningen blir alltid ett val, och alla val utesluter något – i original kan Celan mena 2 saker samtidigt, men det går förlorat i översättningen, kanske i just det fallet, medan en annan formulering, plattare hos honom, kan bli mer spännande i översättningen. Jag har för mig att du hade en mycket lyckad rad i en tidigare översättning, ”ingens röst, igen”, det är en oerhört fin formulering, det låter nästan som Beckett …

  11. Jag tycker att de förelagna alternativen är alltför passiva och inte förmedlar ”was den Augen so weh tut,”. Man måste ha något agressivare. Jag skulle nästan vilja ha ”tvingar sig fram” eller något liknande. ”Tränger sig fram” kanske. Inte vet jag.

    Traduttore, tradittore 😉

  12. Bernur,
    mina tolkningsförsök av Celans dikter här är kanske snarare ett slags intensifierad läsning än översättningar. Genom att envisas med att vandra omkring så här i dikt efter dikt, tycker jag mig komma närmare ”av vilket stoff de är gjorda”.

    Bengt,
    i början hade jag ”sticker upp”, vilket väl är mer aggressivt eller i alla fall mer smärtframkallande, men det var ju rätt långt ifrån originalet. Nå, låt oss fundera vidare.

  13. Upptäckte inte denna spännande diskussion förrän nu!
    Tack för dikten och din vackra tolkning.

    Tre hastiga reflexioner:

    1)Rent grammatiskt är ”stülpen” givetvis ett verb. Men jag undrar om inte Celan här använder ”stülpen” nästan som ett adjektiv? Det vill säga, här betecknar det varken riktning eller rörelse – utan formen på de här kullarna. ”Stülpen” är ju vad ett barn gör i sandlådan när det fyller en hink med sand och sen vänder denna upp och ned…
    Nu har snö och is lagt sig över denna skapelse, vilket försvårar en möjlig ”Heimkehr”. Kullarna är, för tillfället, ”osynliga” men också ”geborgen”. Och här undrar jag om det på svenska verkligen ska vara ”geborgen” = ”fördolt”? För diktens ”jag” (eller för den skriver dikten) är de ju bara skenbart fördolda. Han eller hon vet ju att de finns under det där täcket av snö (som också är glömskans och exilens täcke). Kanske en tolkning av ”geborgen” som snarare vetter åt ord som ”undangömda”, ”skyddade” etc?

    2)”Schneefall, als schliefst du auch jetzt noch”
    Här skulle jag själv översätta: ”som om du ÄNNU sov”. Men det är svårt, det pyttelilla fyllnadsordet ”noch” lockar till olika, sinsemellan motstridiga tolkningar. Den engelska varianten har visserligen en suggestiv klang, men behöver inte vara korrekt.

    3)”die Schlittenspur des Verlornen”
    Här översätter du ”den förlorades slädspår”. Det är ju en möjlig tolkning, någon har gett sig av, försvunnit – och bara slädspåret finns kvar.
    Själv vill jag hellre läsa det så att diktjaget talar om allt som han/hon själv förlorat (genom exil eller bara genom tidens gång och glömskans allmakt).

    Ursäkta min förnumstighet men det är så sällan man kan diskutera översättning konkret.

Kommentera