För någon dag sedan fick jag mig Hufvudstadsbladets bilaga om litteratur, ”Bokextra”, tillsänd.
Mittuppslaget i den 36 sidor tjocka bilagan innehåller det svenskspråkiga programmet från Helsingfors bokmässa 22-25 oktober. De två scenerna som alltsammans utspelade sig på heter ”Edith Södergranscenen” och ”Tottiscenen” (efter en av Edith Södergrans katter, väl?). Jag plockar lite självsvåldigt bland programpunkterna:
”Edith Södergranscenen”:
torsdag 11.30: Hur kan det hända så tokiga saker? Elever och läraren Anna-Karin Brunberg från Boxby skola i Sibbo intervjuar Carina Wolff-Brandt. (Rubriken är obetalbar, tycker jag.)
fredag 14.00: Bokens bäst före-datum? När blir en bok gammal? Vart försvinner halvgamla böcker? När uppstår de som rariteter? Birgitta Boucht, Mari Koli och Andrew Eriksson diskuterar.
fredag 18.00: Topelius och kvinnorna Merete Mazzarella och Janina Orlov gör en djupdykning i Topelius kvinnosyn.
lördag 16.30: Nyttiga idioter? Var man minoritetskommunist på 1970-talet för att göra revolution eller var det helt enkelt så att taistoiterna ordnade de bästa festerna? Camilla Berggren, Marianne Lydén och Björn Månsson samtalar.
söndag 14.30: S:t Henrikslegenden Om S:t Henriks status som nationalhelgon i Finland, det första korståget och hans mångomtalade död samtalar Rainer Knapas och Tuomas Heikkilä.
”Tottiscenen”:
torsdag 11.00: Kom och träffa businnan Möt mjukishunden Businnan, en riktig diva i tygmundering, och hennes skapare Annika Sandelin och Linda Bondestam.
fredag 13.30: Sköna gröna öar En del längtar dit, andra därifrån, men har man rötterna i Åland är det alltid förknippat med längtan. Britt Marie Trensmar och Ann-Gerd Steinby om åländskhetens väsen.
fredag 16.00: Kärlekspoesikarusellen Märta Tikkanen, Birgitta Boucht, Bengt Berg och Heidi von Wright snurrar i ett lekfullt samtal om kärlek, lyrik och kärlekslyrik. Karusellmästare: Katarina Gäddnäs.
lördag 16.00: Graffiti i Tel Aviv I sin nya bok levererar Karmela Bélinki färgstarka minnen från ett liv som journalist i bland annat Indien, Ukraina och Kina.
Men detta var nu bara mittuppslaget. Bilagans mest omfattande inslag är ett reportage om författarparet Hannu Raittila och Leena Lander. Texten där är Pia Ingströms och bilderna Cata Portins. Så här lyder den lilla ingressen:
Hannu Raittila och Leena Lander bor vid Saimen, ute på en udde avskuren från fastlandet av en kanal. Vi besökte dem för att prata om romanens död och författarens överlevnad, om text och sex och marknadsyra.
Bilderna till reportaget är vackra och suggestiva (den ena kan ni förresten se på omslaget) och så här kommenterar Pia Ingström Raittilas promenad in i bilderna: ”Sen går han ut på gården för att bli fotograferad i olika rustika poser och steka mujkor, medan grannens kossor står och glor på honom bakom staketet.”
Dessa båda författare skriver alltså på finska förstår jag efter att ha läst mig ett stycke in i reportaget och det går också upp för mig att samtalsspråket måste ha varit finska. Eller var det tvärtom? Det är det här som är det ”dolda främmande” med finlandsvenskarna för mig. Jag vet ju att de bor i Finland och att deras värld till stor del är finsk, men när jag läser deras texter eller talar med dem glömmer jag ibland bort att de har den här ”större utblicken” över språkens hav och – att deras svenska är utsatt för faror på ett helt annat sätt än vår är här. I slutet av artikeln läser jag något som förtydligar detta med Finlands dubbelspråkighet för mig (ur EN synvinkel):
Lander berömmer generöst sina översättare, och särskilt Camilla Frostell som står för de svenska utgåvorna. Leena Lander själv är uppvuxen med världslitteraturen i finsk översättning – och definierar sin författaregenart från ett helt annat håll än Raittila. Den finska prosans honnörsbegrepp hyvä lause, den snygga och avskalade, syntaktiskt hyperekonomiska meningen, är inte hennes forte.
Nå – vad innehåller tidningen mera då? Jo, där finns essän ”Sibirien” till exempel, en text av Kristina Rotkirch om tre moderna sibiriska författare: Jevgenij Griskovets, Roman Sentjin och Olga Slavnikova. (Jag ser själv fram emot att läsa Griskovets’ roman Floder i Rotkirchs översättning – kanske kommer den ut nästa vecka.) Sedan finns två intervjuer som Pia Ingström gjorde under bokmässan i Göteborg, en med den tjeckiske författaren Jáchym Topol och en med den transylvansk-ungerske författaren György Dragomán (som här säger helt andra saker än dem han sa till mig i min intervju för Salongen).
Ett stråk som löper rakt igenom hela denna litteraturbilaga heter ”Årets bok”, där:
Våra kritiker berättar om minnesvärda läsupplevelser: klassgnissel, Yogasutror, lysande noveller och härligt oansenliga och griniga karaktärer.
Jag gör nu en liten lista över vilka böcker som valdes, men jag tar inte med något om varför och hur, för det här håller redan på att svälla ut till något alltför våmligt:
Henriette Zorn – Carole Seymore-Jones: En farlig förbindelse
Anna-Lena Brunell – Helle Helle: Ner till hundarna
Henrik Jansson – Eva Adolfsson: En liten historia
Ola Wihlke – Gellert Tamas: De apatiska – om makt, myter och manipulation
Måns Broo – Edwin Bryant: The Yoga Sutras of Patañjali
Oscar Rossi – Horacio Castellanos Moya: Sanslöshet /György Dragomán: Den vita kungen
Michel Ekman – Johanna Holmström: Camera Obscura
Erik Bergqvist – Peter Cornell: Mannen på gatan. Prostitution och modernism
Merete Mazzarella – Henrik Meinander: Finland 1944. Krig, samhälle, känslolandskap
Pia Ingström – red Charlotte Sundström & Trygve Söderling: Obs! Klass
Julia Tidigs – Anne Carson: Röd självbiografi
Annika Hällsten – Jörn Donner: Bergman:PM
Claes Andersson – Lars Norén: En dramatikers dagbok
Bodil Zalesky – Péter Nádas: Egen död
Det finns också två texter om läsplattan (av Philip Teir och Lisen Sundquist) och faktiskt också något om ätande invid den. Så här skriver Pia Ingström i ledaren om detta:
”Att äta går alltid att göra samtidigt” bedyrar en av våra experter, men vad händer om man smetar marmelad på sin elektroniska läsplatta?
Sedan bjuds läsaren på – och det är här "äta går samtidigt" har sin egentliga spelplan – en enkät eller en ät-och-läsgallup. I tidningen ryms också ett samtal om poesi och politik mellan arbetsminister Anni Sinnemäki och Claes Arvidsson. Men, nej, jag kan nog inte ta upp allt som finns i detta ”Bokextra”, fast jag vill ändå till sist berätta att på det sista uppslaget finns frågespalten ”Fråga doktorn” och den presenteras så här:
Får du fysiska besvär av Runeberg? Blir du sjösjuk av Proust? Oroa dig inte. Våra doktorer svarar på allt du ville veta om klassiker men inte vågade fråga. Här är Bokextras klassikerklinik.