Om Banattyskarna

Eftersom jag förmodar att de flesta inte – som jag – ägnar sig åt att fundera över och gräva efter fakta och myt om försvinnande folkspillror på den här kontinenten eller andra, så tror jag att en essä av Bo Lönnqvist om banattyskarna i Hufvudstadsbladet kan vara en spännande och upplysande läsning.

j_b45636
klicka för lite större bild

Så här börjar texten:

Nobelpristagaren Herta Müller tillhör – språkligt och etniskt – en verklig minoritet som i dag till största delen lever i exil, i Västtyskland, men även i USA, Australien, Österrike och Ungern. I distriktet Banatet i nordvästra Rumänien, främst kring Temesvár (Temesburg), är tyskarna snart ett musealt minne. Folkgruppens och individernas öden är ett flagrant exempel på imperial försvars- och erövringspolitik, nationalistisk chauvinism, etnisk och språklig marginalisering, folkloren som politisk förtrycksmekanism, religiös fanatism – och litteraturen som utanförstående andningshål.

Lönnqvists text upplyser bland annat läsaren om de stora historiska skillnaderna mellan de två tysktalande minoriteterna i Rumänien och angränsande områden. Banater Schwaben kom till Banatet först på 1700-talet, medan Siebenbürger Sachsen bott i Siebenbürgen/Transsylvanien ända sedan 1300-talet:

I över 250 år har de bebott ett område i nordvästligaste Rumänien, en del av Transsylvanien söder om floden Marosch, norr om Sydkarpaterna, i väster gränsande till Vojvodina i Serbien, i norr till Ungern och i öster till Siebenbürgen. I sistnämnda område finns en äldre, medeltida tysk befolkning, de s.k. saxarna, med en helt annan historia, men i dag också i utdöende.

Vi får vidare veta något om den etniska befolkningssammansättningen i Banatet vid 1900-talets början:

De talrikaste var ungrarna, tyskarna och rumänerna, men även serber, kroater, bulgarer, tjecker, slovaker, judar och zigenare levde här i enklaver inom varandra i daglig konfrontation, i relation till småborgerligt stadsliv och katolsk klosterkultur. I senare tid tillkom ukrainska, ryska och andra minoriteter.

Men jag ska inte fortsätta att ”läsa sönder” texten för er utan lämnar här i stället en länk till helheten. Buona lettura!

6 tankar om “Om Banattyskarna

  1. Bodil, tusen tack för både ditt inlägg och länken till Lönnqvists artikel. :-)

  2. Detsamma säger jag, som dessutom undrar lite över bilden med alla paren där de unga männen har blomsterprydda hattar. Vet du i vilket sammanhang den är tagen?

  3. Bilden med blomhattarna var tagen 1969 på en skördefest (Kirwei) till helgonens ära i nån bykyrka i Banatet. En sedvänja som Ceausescu tolererade som ofarlig ”folklorism”, men som naturligtvis dog ut när folk började flyta bort.
    Så förklarade Bo L när jag redigerade in hans utmärkta artikel i Hbl. Om jag förstod saken rätt så kommer Bos hela nya bok (utges på tyska) att handla om Banatet. ”Faktarutan” och bildtexterna till artikeln tycks inte ha blivit utlagda på nätet. Vill någon ha hela papperstidningen med texten kan jag posta den!

    Pia Ingström
    literaturredaktör på Hbl

  4. Tack för upplysningarna, Pia! Jag vill förstås ha ”hela alltet”, men jag antar att det är med i ”Hbl-paketet” jag kommer att få.

  5. Kunde även vi, Per Ivar och jag, få hela papperstidningen postad?
    Adress: Ingeborg Nilsson, Höbacken 4, 432 52 Varberg, Sverige

Kommentera