Tjeckiskt på bokmässan

p1050976För första gången på bokmässan i Göteborg hade Tjeckiskt center en egen monter. Där fanns böcker både i tjeckiskt original och i svensk översättning och runt omkring cirkulerade författare och översättare – och vanliga besökare förstås.

Jag passade på att ställa några frågor till chefen Lucie Svobodova om centret och dess historia.

BZ: Kan du berätta lite om centrets historia?

LS: Under kommunisttiden fanns det tjeckiska kultur- och informationscentra i Östblockets länder precis som det fanns till exempel polska, bulgariska och ungerska centra av det här slaget i dåvarande Tjeckoslovakien. Dessa var ett slags skyltfönster och i det tjeckiska kunde man till exempel köpa glas och kristall. Och fortfarande är dessa tjeckiska centra av historiska skäl störst i Östeuropa.

Efter 1989 förvandlades de till ett slags kombinerade samlingspunkter för tjeckisk kultur, turism och handel. Vid mitten av 1990-talet kom sedan den kulturella aspekten att renodlas.

BZ: Efter vilka idéer eller principer bygger ni upp era program?

LS: Vi försöker anknyta till sådant som händer i Sverige eller till sådant som i någon mån är bekant i Sverige eller internationellt. Förra året utgick vi till exempel ifrån händelserna i Tjeckoslovakien och Europa 1968. Det här året har vi i våra evenemang tagit avstamp i att det har gått tjugo år sedan sammetsrevolutionen.

BZ: Har ni några andra samarbetspartners än systerorganisationer i andra länder?

LS: Ja, vi samarbetar bland annat en hel del med slaviska institutionen vid Stockholms universitet. Våra evenemang under bokmässan här bygger till exempel på ett sådant samarbete.

BZ: Vad vet svenskar i allmänhet om Tjeckien?

LS: Alla känner till Prag, men ofta inte några andra städer i landet. Klassisk tjeckisk musik är till en del bekant: Smetana, Dvořák… Och litteraturintresserade – äldre – känner ofta till Kundera, Hrabal, Hašek och Čapek, men de är ibland lite osäkra på deras nationalitet: Är Kundera tjeck, undrar man till exempel.

p1060024
Mats Larsson, Tora Hedin, Jaroslav Rudiš, Lova Meister och (delvis skymd) Jáchym Topol

Från en scen inte långt därifrån hörde jag översättaren Tora Hedin fråga Jaroslav Rudiš varför det finns så många tåg i hans romaner. Han log brett och svarade att järnvägen är något som håller samman Centraleuropa, tåglinjerna löper tätt och man har nästan likadana uniformer i de olika länderna. Och den senare delen av Centraleuropas historia är till stor del en tåghistoria: Nazitransporter, Röda Arméns frammarsch, fördrivningen av tyskarna…

(Om Rudiš’ roman Grandhotel skrev jag för något år sedan i Ny Tid. Här.)

p1060023

Bland böckerna i montern hittade jag bland annat antologin I sammetens spår som förlaget Tranan nyligen givit ut. Den innehåller noveller av femton nutida tjeckiska författare – de flesta nya för mig. Det är bara Jáchym Topol, Jaroslav Rudiš och Petra Hůlová som jag stött på tidigare. Så småningom kommer jag förmodligen att tala om några av novellerna här.

p1060031

I den tjeckiska montern hittade jag också ett litet prospekt om det nystartade förlaget Aspekt som ger ut samtida tjeckisk litteratur. Det är Tora Hedin, Mats Larsson och Lova Meister som står bakom förlaget. Jag läser lite ur prospektets text:

p10600401Den tjeckiska litteraturen är fylld av originella, viktiga, roliga och absurda böcker som nästan är helt okända för oss i Sverige. Några av dessa vill vi ge ut på vårt nystartade förlag. För vi tycker att bra böcker ska ruska om, vidga perspektiv, ge nya insikter. Och sådana böcker finns det gott om i den tjeckiska litteraturen i dag.

Vi planerar att ge ut en serie med samtida tjeckiska författare. De flesta av dem har debuterat efter sammetsrevolutionen 1989 – en del är redan väletablerade, andra har just äntrat den litterära scenen. Vi vill ge en bild av en litteratur i rörelse och sprida kännedom om spännande författarskap och intressanta böcker.

Det här ska bli spännande att följa.

En bild från en sommarkväll på en bakgata i České Budějovice kanske kan passa in här…

p1050215

15 kommentarer till “Tjeckiskt på bokmässan”

  1. Spännande det här med tåget som en metafor för det spindelnät, som trots allt sammanfogar Europa. Jag tänker ofta på den här bilden av järnvägen, med dess surrande telegrafledningar, den svaga vibrationen i marken när tåget nalkas, spänningen när man försöker läsa destinationsskyltarna, som en hoppfull bild av vår kontinent. Något rör sig, förbinder. Som tågnörd vore det intressant att foga samman en volym tågrelaterad litteratur. Jag tänker på Arno Schmidt, Konstantin Paustovskij, Tolstoj förstås, många filmiska bilder kommer till minnes. Och tjeckerna har ju klassiska exempel på detta.

    Tjeckien i Östeuropa? Inte ens här vill man vara östeuropeer. De har t.o.m. fastslagit Europas geografiska mitt en stund härifrån. Centraleuropa. Jojo. Eller nänä.

    Tänk om man kunde göra ngt liknande med litauisk litteratur som aspekt gör med tjeckisk…

    Och vad beträffar svensk kunskap om Tjeckien: ishockey, öl, stolthet, numer en smula fotboll också (Nedved), med lite djupare ekolod, de klassiska filmerna, författarna och kompositörerna du nämnde, till vilka jag addera Janacek. Smetana bodde f.ö. i Göteborg en tid, vilket en minnestavla vid Vallgraven påminner om. Andra namn man kan nämna är Julius Fucik, Kohout, Seifert, Karel Kosik, Nezval, översättningsteoretikern Jiri Levy, och kanske en och annan gosse vid namn Rilke eller Kafka.

    Eller, och här kan man sluta läsa…Nedomansky, Suchy, Stastny, Holik, Holecek…men det är en annan historia.

  2. Ja staden där jag bor, Wien, ligger ju en bra bit öster om Prag och här vill man inte heller vara östeuropé (Men Kafka liksom Beethoven var ju österrikare, Hitler däremot tysk). Om Smetana: Som bekant finns ett citat från den ursprungligen vallonska melodin ”Ack Värmeland du sköna” i hans ”Moldau”.

    Det är faktiskt bara ett par år sedan jag upptäckte att Moldau faktiskt är början på Elbe! Jag blev ytterst förvånad.

    Tjeckien är ett fint land (men deras president är en sur och hopplös gammal gubbe 😉

    Nu skall jag gå fullständigt off topic men det var Michael som började. Till Michaels lista vill jag även lägga Hlinka. Hur kan det f.ö. komma sig att vissa länder som Tjeckien och även Slovakien, Sverige och Finland är i världsklass i ishockey medan grannländer som Österrike, Tyskland, Norge och Danmark är helt värdelösa? Förutsättningarna borde ju vara ungefär desamma. I Österrike satsas det en hel del på hockey så det är inte intresset som saknas, men det blir ingenting av det.

  3. Hej Michael, hej Bengt,
    trevligt att se att ni har så många associationer kring det tjeckiska. Det där beteckningen ”Östeuropa” rörde ju bara den tidigare politiska uppdelning som nu inte längre är aktuell. Läser ni avsnittet med samtalet mellan Tora Hedin och Jaroslav Rudiš ser ni att det är i Centraleuropa som Tjeckien placeras.

    Michael,
    när det gäller Rudiš och tågen, så tänkte jag faktiskt på dig. Kanske skulle du införliva något av honom i ditt bibliotek. Tack för övrigt för uppräkningen av ytterligare stora namn inom musik och litteratur. Om Seifert skrev jag lite alldeles nyligen (ur ett barnboksperspektiv visserligen) och Nezval dök upp här under sommaren, men det har du nog sett. Sedan är det väl ishockeyspelare du räknar upp…

    Bengt,
    det där med att Moldau/Vltava skulle vara början på Elbe är kanske lite subjektivt. Ja, Vltavas vatten rinner in i Elbe under dess tjeckiska lopp – där floden heter Labe – men det är väl snarare en biflod till Elbe/Labe i så fall. Nej, nu blir jag otydlig. Här är en länk till ett ställe där man kan betrakta dessa floders lopp.

    Det där med olika grad av duktighet inom ishockey ger jag mig inte in på.

  4. Ja jag antar att kartan är riktig trots att den är tagen från Wikipedia 😉 så det är naturligtvis som du säger. Å andra sidan verkar det ju vid ett hastigt betraktande som om Vltava är betydligt längre än ”Elbe” tills de löper samman.

    Dock är det fascinerande att tänka sig att om man kastar i en träbit från Karlsbron så flyter den så småning0om ut i Hamburg.

    Är Vltava samma ord som Elbe? På något sätt tycker jag att det låter snarlikt.

  5. Jag tänker mig i stället att ”Elbe” och ”Labe” är samma ord, ett ord som byggts på lite olika vis kring ljudkombinationen ”l-b”. Förresten har jag varit vid Elbes/Labes källor i Riesengebirge/Krkonoše flera gånger, så för mig är det flodloppet på något vis självklart. Å andra sidan är det väl ofta svårt att avgöra vad som är huvudflod och vad som biflod och just när det gäller Moldau/Vltava kan man kanske lika gärna tänka sig den som början av Elbe/Labe…

  6. Hockey har med flera saker att göra, bergiga länder är ofta sämre. Varma länder också. Latinska länder är helkassa. Bäst är väl helt enkelt norra barrskogsområdet med Sverige, Finland, Ryssland och Kanada. Och så då Tjeckien, effectivement.

    Det kan även ha med manlighet att göra, en hockeyspelare är liksom ingen matador. Kulturer ger olika MANLIGHETSIDEAL, som bekant.

    Tjeckien är en dark horse här, tycker jag.

  7. Nu har vi pajat Bodils rapport från bokmässan med sportsnack, men jag kan inte låta bli att spinna vidare. Jag tror ishockey som lagsport passar vissa länder bättre än andra. Bergsförklaringen stämmer inte så bra, för i VM kan numer länder som Schweiz och faktiskt Österrike prestera hyfsade resultat. Latinförklaringen likaså, då Italien och Frankrike hör till de 10-12 främsta. Men värmen är förstås korrekt. Is och kyla behövs. Varför är då Norge (och Polen) så mediokra hockeyländer? Kanske är norsk idrottstradition mer inriktad på individuell idrott än vår? En annan katalysator är förstås hur mycket pengar som kan plöjas ned i idrotten. Jag har försökt hitta förklaringar till varför Tjeckoslovakien blev en sådan stormakt inom hockeyn, men inte lyckats. Har inte din make några teorier, Bodil? Kanske inte ska glömma att jänkarna också spelar hyfsad hockey.

    Och Bengt O.: Hlinka, hur kunde jag missa? Kanske Hasek borde nämnas också… En länk till gamla minnen: http://www.chidlovski.com/personal/1954/index.htm

    Du får förlåta oss sportfånar, Bodil…hoppas jag.

  8. Jo, förresten, för att hålla mig till ämnet, åtminstone lite: vem kan tipsa om litteratur med järnvägstema? Vilket spår ska man följa? Jag har för mig att Benn och Grass skrivit dikter som löst tangerar det här spåret. Nu får jag ge mig innan jag spårar ur…

  9. Michael, jag följer ditt spår, och spårar följaktligen ur, även jag. Nedan följer lite tips om järnvägslitteratur.
    Jag har begränsat mig till skönlitteratur om tågresor.
    Inget av detta bygger på egna läserfarenheter. Jag har som vanligt gett mig in i undervegetationen på nätet. Kanske kan åtminstone författarnamnen ge inspiration till fortsatt sökande i verkligheten, alltså i böckernas värld.

    Först kmmer ett avsnitt om Vilhelm Ekelund och därefter följer en okommenterad litteraturlista som jag hittade på Lunds Stadsbiblioteks hemsida.

    Under rubriken ”Ekelunds tågresa till moderniteten” skrev författaren och kritikern Bo Gustavsson en understreckare i SvD den 3 september. Bland annat skriver Bo Gustavsson: ”Tågresan blir en återkommande trop i författarskapet för den livsresa som först tog den unge Ekelund till Lund och åtta år senare till Berlin”.

    Ett lite utförligare klipp ur artikeln:

    ”Vilhelm Ekelund är den första moderna människan i svensk lyrik. Det kanske låter paradoxalt eftersom han brukar beskrivas som en melankolisk naturlyriker. Men melankolin i hans texter döljer ett traumatiskt drama som kanske kommer bäst till uttryck i den kända dikten ”Då voro bokarna ljusa” ur ”Melodier i skymning” från 1902.

    Då voro bokarna ljusa, då var ån av

    simmande vit ranunkels öar sållad,

    ljus sin krona häggen gungade här där

    gosse jag vandrat.

    Tyst det regnar. Himlen hänger lågt på

    glesa kronor. En vissling; tåget sätter

    åter i gång. Mot sakta mörknande kväll jag

    färdas vänlös.

    Dikten handlar om en kluven livskänsla: längtan till barndomens landskap vid Rönneåns utlopp ur Ringsjön i Skåne och en ångestfylld tågresa i nuet mot staden Lund. 1894 flyttade Ekelund 14 år gammal till Lund vilket innebar det första mötet med den moderna urbaniteten. Barndomens paradis var för alltid förlorat och det är just den upplevelsen som dramatiseras i ”Då voro bokarna ljusa”. Tågresan blir en återkommande trop i författarskapet för den livsresa som först tog den unge Ekelund till Lund och åtta år senare till Berlin. Dessa båda uppbrott kom att prägla hans sensibilitet och författarskap.” (slut på citat av Bo Gustavssons SvD-artikel)

    Av Bo Gustavssons artikel framgår också att Ekelöf har använt tågmotiv i flera böcker:

    Vårbris

    Syner

    Melodier i skymning

    På Lunds Stadsbiblioteks hemsida kan man hitta en förteckning (med 96 titlar) över ”skönlitteratur i järnvägsmiljö”. Jag har valt ut några exempel med någorlunda kända författare:

    David Baldacci Julresan (The Christmas Train, 2002)

    Heinrich Böll Tåget var punktligt

    Stig Claesson Samtal på ett fjärrtåg

    Nadine Gordimer Tåget från Rhodesia

    Graham Greene Orientexpressen

    Claes Hylinger Nya dagar och nätter

    Antti Hyry Beskrivning av en tågresa och fem andra noveller (Junamatkan kuvaus ja neljä muuta novellia, 1964)

    Björn-Erik Höijer Rallarens ros

    Imre Kertész Mannen utan öde

    Sara Lidman Din tjänare hör

        Järnkronan
    
        Nabots sten
    
        Den underbare mannen
    
        Vredens barn
    

    Thomas Mann Noveller

    Anita Nair Kvinnor på ett tåg (Ladies coupé, 1961)

    Carl-Henning Wijkmark Dressinen

    Emile Zola Människodjuret

    Lunds Stadsbibliotek får själva ta ansvar för hur mycket tågtexter som faktiskt finns med i dessa böcker. Jag har inte läst någon av dem.

  10. Ja, denna kommentartråd är onekligen osedvanligt urspårad. Men Bodil brukar ju ha stort tålamod med våra utsvävningar. Det skulle alltså handla om ”Tjeckiskt på bokmässan”. Kanske är det mera relevant att, med anknytning till Göteborg, ändra rubriken till ”Käckt på bokmässan”.

  11. Här har vi äntligen en ordskojare, jisses, Lars, men hur kan man käcka in på ett tåg, eller bör man tjecka in…ojojoj, eller med hockeygrillor på, checka?. Stort tack för ett ohyggligt antal fler tips än jag kunde hoppas på. Jezusmaria, som de säger här, var ska man börja? 96 titlar? Det börjar regna manna, tror jag… Böll känner jag förstås igen, och att Slas knackat skenor på Balkan visste jag, men var finns Ekelöfs, Manns och Hyrys biljetter? Och att Ekelund var vår förste konduktör, det är ett fynd…

    Och till våra tyskspråkiga aspiranter: har ni läst Arno Schmidts första noveller? Där hisnar man inte bara, menar jag.

    Om man skriver Tåget över Bältet, har man väl nått slutstationen, antar jag…Tur man lämnar Götet snart…

  12. Oj, här har ni hunnit bjuda på en riktig tågfest medan jag var någon annanstans. Jag kom att tänka på Tage Aurells Samtal önskas med sovvagnskonduktören som finns med i den ganska nya volymen Grindstolpe.

    För att återknyta till det tjeckiska har jag slagit upp min tvåspråkiga version av Vítězslav Nezvals Edison som jag köpte mig i Vrchlabí i somras. Jag läser några rader ur den tyska översättningen av en av dikterna:

    So steil sind unsere Leben gerade wie ein Wrack
    einst fuhr es neigt sich zum Abend schon det Tag
    ein Schnellzug zwischen Kanada und Michigan
    durch Schluchten deren Namen ich nicht kenn’
    ein kleiner Schaffner schritt die Plattform ab gewandt
    die Mütze tief herab bis dicht zum Augenrand

  13. Jag deltog i den bokmässan och har faktiskt översatt tre av novellerna i ”Tjeckien berättar. I sammetens spår.” Jag skulle gärna vilja veta mer om vad du tyckte om antologin.

  14. Eva-Kersti,
    tack för din kommentar här. Nu är det närmare ett år sedan jag läste de här novellerna, så jag kan inte svara så detaljerat, men jag minns i alla fall att jag tyckte att det var hög kvalitet på texterna och att översättningarna var välgjorda (kanske de bästa jag läst i den här Tranan-serien; jag minns att jag gick och sa det till min omgivning strax efter läsningen).

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *