Regnbågen

Jag har gått under regnbågen den här morgonen. Det var inte någon särskilt strålande eller färgstark båge och inte var den dubbel heller. Det var bara en helt vanlig en aning blek regnbåge som lite försiktigt och halvblygt lät sina färger avvika från det gråa runt omkring. Och ändå var den så vacker: Arcobaleno!

p1050690

54 kommentarer till “Regnbågen”

  1. Jag passar på att också testa ett par varianter på möjlig radbrytning. Jag gör en vagnretur NU
    Dubbla vagnreturer kommer NU

    Jag vill också kommentera det vackra italienska namnet ”arcobaleno” på regnbågen. I fornnordisk mytologi heter regnbågen ”bifrost”, ett mycket suggestivt namn, som kan vålla mycken huvudbry när det förekommer som nyckelord i korsord. Man kan ju lätt associera till bin som fryser ihjäl.

    Bifrost är den bro som förbinder jorden med himlen, dvs gudarnas boning.

    Jag försöker slutligen att få ordning på Björlings dikt:

    Att människa

    Att tala med

    Att strida med

    Att se och vara med

    Att glädjas och att lida med

    Att längta eller sakna

    o att älska…

    P.S.
    ”Vagnretur” låter inte så passande för en dator. Vad brukar ni skriva på svenska?
    D.S.

  2. Äsch! Det blev ett test utan värde. Mitt första ”NU” hamnade av sig självt längst ut på en rad. Jag försöker igen. Jag tar om Björling dikt, nu med ENKLA vagnreturer:

    Att människa
    Att tala med
    Att strida med
    Att se och vara med
    Att glädjas och att lida med
    Att längta eller sakna
    o att älska…

    Om inte detta fungerar, så är den stora frågan hur man åstadkommer radbrytning utan att det blir tomma rader emellan.

  3. Jag måste få testa ett par varianter till.

    … ”skift+vagnretur” kommer NU
    … ”skift+dubbla vagnreturer” kommer NU

    klajgaeläkrgjGJ

  4. Mina herrar,

    jag vänder mig till Bengt också även om hans ord raderats (på egen begäran). Jag beklagar det här med radbrytningen och jag har alltså bett Marcus, min tekniske expert om hjälp. Lars, jag låter nu hela din vagnretursmonolog stå kvar så att behovet blir uppenbart. Själv använder jag mig i vanliga fall av markdown, vilket vid radbrytning innebär två mellanslag i slutet av den rad som ska brytas. Har någon kommentator använt sig av html – eller vad det nu heter och är – så ”lagar” jag felbrytningarna genom att sätta in <br/> mellan raderna.

    Men till något intressantare – varför heter bifrost bifrost?

  5. Nordisk familjebok, Uggleupplagan
    förtäljer detta:

    Bifrost (isl. Bifrost l. bifrost, af bifa, skälfva,
    l. bila, gifva efter, och rost, väg), nord. myt.,
    benämning på regnbågen, en bro från jorden till
    himmelen, af tre färger. Den är mycket stark och
    konstfärdig, men skall brista, när Muspells söner
    rida öfver den. Asarna rida öfver den hvar dag till
    sitt domställe, utom Tor, som går och vadar öfver
    åar. Det röda i bågen är brinnande eld. Där Bifrost
    når till himmelen, är Himinbjorg; där bor Heimdal,
    som vaktar bron mot bergresarna. Bifrost är den
    förnämsta af broar samt kallas ock Asbro.

  6. Lite mera funderingar om bifrost.

    Ordet är alltså tudelat: bif-rost (inte bi-frost).
    Nu är ju ordet ett egennamn, och heter väl det det heter, men annars skulle man kanske ha moderniserat stavningen till bivrost? En skälvande väg. Jag har sett en uppgift någonstans att ordet skall UTTALAS biv’rost.

    Apropå ”bif-rost” så kommer man att tänka på ”roast beef”.

  7. ”html – eller vad det nu heter” Hehe, litet snobbigt Bodil 😉 ungefär som jag skulle skriva ”Fontän eller vad han nu heter.” Jag tror mig ha sett att det språk du använder är kallat ”markdown.” Enligt vad jag tror mig förstå så gör man en radbrytning med 2 spaces efter varje rad. Men det funkar inte. Jag har också prövat med att sätta in en breaktag efter varje rad, det går inte heller. Jag ser att Lars gjort en paragraf av varje rad. jag testar:

    En bruten rad

    är som ett andetag.

    Mot evigheten

    Tjusigt va’?

  8. Det gick ju ganska bra, men radavståndet blev för stort. Det får duga till vidare.

    Ang. Bifrost. Helt fascinerade tittade vi igår på ett otextat teveprogram på mienkäli (res. för stavning). Det hette ”Odens rike” och där förekom Bifrost, Audhumbla, Ask och Embla och hela gudaskaran utom Loke som ju dock var den coolaste av alla. Loke är en intressant arketyp, ”The Prankster”, förekommer i de flesta religioner och fabler, här kan jag kanske påminna om Eulenspiegel. Kanke ett tema att ta upp?

    Hösten nalkas.

    Sommarens späras in

    <

    p>i spetsiga

    tecken

    Om jag säger så.

  9. Dst blev inte riktigt som jag tänkt mig. Programmet överreagerade på mina spetsparenteser. ”petecken” skulle jag ha skrivit. Men det tar sig.

  10. Lars,
    vackert det där med den skälvande vägen.

    Bengt,
    snobbigt och snobbigt. Det är tyvärr så att jag är mycket osäker på den här terminologin. Jo, jag använder markdown och det sa jag också mycket duktigt en bit upp och så förklarade jag lite halvklantigt hur det går till med detta vid radbrytning. Varför du inte ”får” använda markdown här fattar jag inte. Mycket underligt. Kan du – bara på skoj och en sista gång – inte använda det där <br/> mellan raderna? Som experiment bara. Sedan ger jag mig och ropar högre på Marcus.

    Är inte den här radbrytningen mot evigheten en aning besläktad med ”den skälvande bron”?

  11. Jaha, Bengt, nu var du där och spetstecknade emellan. Ganska snyggt om man för en stund struntar i att du ville att det skulle se ut på ett annat sätt.

    Arcobaleno!

    Alltsammans handlar väl om tecken i skyn… eller någon annanstans.

  12. Mina tecken
    vill upp i sky
    Dras av något
    ned i dy

    Skrevs med dubbla mellanslag och en ”vagnretur”.
    Men jag tro icke att det bliver något att hurra för.

    Mina tecken

    vill upp i sky

    dras av något

    ned i dy

    Skrevs med dubbla mellanslag och dubbla ”vagnreturer”.

  13. Angående Bengt O.:s kommentar nr 8.

    Jag känner till och gillar skarpt Richard Strauss’ tondikt ”Till Eulenspiegels lustige Streiche”.
    I övrigt tror jag mig veta att T. E. är en mytisk medeltidsfigur, som det har skrivits en del folklorelitteratur om på femtonhundratalet. Men jag kan ha fel.

    Menar du, Bengt O., att T. E. har lånat drag från Loke? Och att T. E. i sin tur kanske har inspirerat Richard Wagner till Loge/Loke i Ringen-tetralogin? I ”Rhenguldet” är Loge i sitt esse som listig manipulatör. Och på slutet vandrar gudarna, med Wotan/Odin i spetsen, upp till Valhall, burna av regnbågen: ”Er (=Wotan) fasst Fricka an der Hand, und schreitet mit ihr langsam der Brücke zu. Froh, Freia und Donner folgen.” —- ”Die Götter lachen und beschreiten mit dem Folgenden die Brücke.” (Citerat från Wagners scenanvisningar.) Och musiken i detta avsnitt är fantastisk!

    Vi bör väl undvika en Wagner-debatt här, antar jag. Men Till Eulenspiegel låter som en intressant figur. Bengt O., eller någon annan: Du kanske har läst om hans ”Streiche”?

  14. Söderberg, Hjalmar, Sista boken / Aforismer 18

    »Regnbågen. — Våra förfäder ha inte varit så dåliga iakttagare att de inte ha kunnat se, att regnbågen är genomskinlig: man ser landskapets och de avlägsna molnformationernas konturer tvärs igenom den. De ha inte gärna kunnat tänka sig regnbågen som en bro, som man kan gå eller rida på. Bifrost är Vintergatan. En rund brovälvning ha våra förfäder i mytbildningens förhistoriska tider aldrig sett. Själva namnet Bifrost, den bävande eller darrande vägen, passar långt bättre på Vintergatans darrande och gnistrande stjärnljus. Gudarnas väg till jorden och underjorden måste naturligtvis också ha sin fasta, bestämda plats, men regnbågen står i öster, om solen står i väster, och omvänt.«

  15. Strindberg om regnbågen:
    Regnbågen är en subjektiv företeelse, som kanske icke existerar utan en åskådare, eller kanske icke finnes.

  16. Mera om Till Eulenspiegel (Ugglespegel).

    1. NE, Nationalencyklopedin: Eulenspiegel (försvenskat Ulspegel), Till, en upptågsmakare och häcklare av borgarklassen som är titelperson i en tysk folkbok från början av 1500-talet. Berättelserna om Eulenspiegel blev mycket populära och översattes till flera språk.

    2. Tidens lexikon: Eulenspiegel, i den tyska folksagan en upptågsmakare, om vilken finns talrika skämtsägner.

    3. Musikens värld: Till Eulenspiegel, op. 28 av Richard Strauss. ”Till Eulenspiegels lustige Streiche, nach alter Schelmenweise – in Rondeauform – für grosses Orchester” är den fullständiga titeln på denna symfoniska dikt, som framfördes första gången den 15 november 1895 i Köln. Till Eulenspiegel (Till Ugglespegel) föddes i Braunschweig och dog i Mölln vid Lübeck. På kyrkogården i Mölln finns en gravsten med hans kännetecken, en uggla och en spegel. (En liknande sten finns vid foten av dammtornet i Brügge i Flandern.) Till Eulenspiegel levde omkring år 1300 och var en kringvandrande hantverkare, som hade utvecklat konsten att driva gäck med sina medmänniskor till det geniala. Han uppträdde i de mest otroliga förklädnader, från slaktare till den lärdaste metafysiker, från stråtrövare till präst. denna gestalt och några av hans fantastiska påfund har Richard Strauss använt som grundval för detta symfoniska skämt.

    Enligt 3. skulle Till Eulenspiegel alltså ha varit en historisk person?

  17. Agneta, var finns Strindberg-citatet?

    Den originella tanken att vissa objekt inte existerar utan en åskådare, har framförts av den engelske filosofen F. H. Bradley (1846-1924). Han var motståndare till de engelska empiristerna, inspirerades av Hegels idealism, men ansåg sig inte vara hegelian.

    Den andra tanken, påminner om solipsismen, som innebär att bara JAG existerar, och att den yttre ”världen”, inklusive medmänniskorna, bara är något som jag föreställer mig, något imaginärt. Strindberg läste nog ganska mycket, och har säkert snappat upp en hel del från samtidens filosofer.

    Söderbergs utläggning om Bifrost= Vintergatan är intressant.

  18. Jag kanske bör tillägga att regnbågen ju är ett ganska speciellt ”objekt” i världen. Den är väl närmast ett optiskt fenomen, och ligger därmed mycket närmare ett fenomenologiskt synsätt än vad en sten eller ett träd gör. Men Bradley menade att även stenar och träd existerar bara under förutsättning att någon betraktar dem. Jag antar att det räcker att blunda, för att ett träd omedelbart skall bli icke-existerande. Så länge ingen annan tittar på det.

  19. Här blir jag extra uppiggad av Agneta: En blå bok har jag liggande på nattygsbordet mitt… haft det länge nu och kanske skall börja läsa i den snart.

    Mycket intressant att läsa Lars lärda utläggningar. Inte bara Lars för övrigt.
    Tack Bodil för en fin blogg, jag tittar in mest varje dag.

  20. Rättelse: Jag förväxlade två filosofer med snarlika namn. Det var George Berkeley (1685-1753), och inte F. H. Bradley, som hävdadae att ett ting bara existerar om någon betraktar det.

    Har ni tänkt på att man i själva verket tittar på solen när man ser regnbågen. Man ser ju solstrålarna optiskt speglade, brutna och spektraluppdelade i miljarder små vattendroppar. Solen i en skrattspegel.

    Och tack, Agneta, för upplysningen om En blå bok. Strindbergs funderingar om regnbågen är ganska intressanta, om man tänker efter. Regnbågen är ju ett slags synvilla eller hägring. Man kan, om man är filosofiskt lagd, hävda att ALLT man ser är synvillor, även åsynen av stenar och träd. Att hävda att den yttre världen inte existerar, är ganska långtgående, men däremot håller nog många med Kant m. fl. om att vi inte kan VETA något om ”das Ding an sich”. Vi är begränsade av våra sinnesorgan och av vårt mänskliga förnuft.

  21. Jag griper tillfället i flykten: Har vi kanske nu nått fram till att regnbågen är ett slags eterisk ugglespegel, som den som har ögon att se med kan spegla sig i tillsammans med solen (och ugglan)? Och den blå boken föreställer då kanske himlen?

    Förlåt, jag orkar bara inte tänka ut något klokt och så här långt ner i kommentarsflätan ökar, enligt Bengt, den (konstnärliga) friheten.

  22. Tja, är vi där redan? I så fall:

    Berkeley

    var sakli’

    Hume

    var dum

    (Jag undrar om det inte skulle funka att bara sätta p-tecken runt varje rad och inte göra någon vagnretur (”return” säger vi på svenska) alls? Men jag vågar inte testa.)

  23. Hm, vagnretur. Varför vill du inte försöka med det där <br/>, ett slags bro över mörka vatten kunde det kanske bli?

    Jag ser nu på permalänken till det här inlägget och läser ”regnbagen” (regnbäägen med halvengelskt uttal alltså) – en bag med regn i… Fånigt men inte utan charm.

  24. I våras meddelade Sveriges radio att

    »Tjuvar stjäl regnbågen«

    Vad, tror ni, ligger bakom ett sådant uttalande!
    (Googla inte!)<br/>

    (försökte mig på en radbrytning med sista raden.

  25. Jag har vågat en gissning om det där som stjäls enligt Sveriges Radio och Agneta. Jag lovar heligt att denna gång har jag inte googlat eller på annat sätt letat i några källor utanför mina egna grå celler. Jag avfärdade snabbt alternativen Bifrost, Vintergatan och Pride-festivalen. Här kommer den gissning som jag fastnade för:

    Någon rackare har stulit regnbågslax!

    Men var och när? Agneta får ge oss facit när ALLA har gissat.

  26. Agneta,

    först tänkte jag på regnbågsflaggan, men sedan tänkte jag på en motorcykel som kallas ”regnbågen”, en riktig båge alltså, en som tål lite vatten. En sådan kan nog någon få lust att stjäla.

  27. Bodil, ditt förslag om motorcykel fick mig att minnas en text där såväl motorcykel som regnbåge ingår (nummer 4 nedan). Så jag tog mig friheten att sätta samman några regnbågscitat som din läsekrets kan gissa på, om de har tid och lust.

    Några citat där regnbågen finns med. Vilka är skribenterna?

    1. »Äntligen kom ett lägligt tillfälle. Vi stodo båda vid grinden; hon tryckte sin näsa platt mot en av stängerna och jag tryckte min mot stången bredvid. Jag behövde endast vända på huvudet för att nå hennes kind med läpparna. Jag gjorde det. Hon i sin tur vände på huvudet och log mot mig. Vi får inte, viskade hon, far har förbjudit. Men vi kysste varandra. Och när hon åter såg upp mot lövgången, kysste jag henne ånyo på kinden. Då ropade hon: Jan! Se regnbågen! Jag tog upp klockan och annoterade, att hon felades en kvart i två. Nu gå vi hem till far, sade jag. Vi gingo arm i arm. Anna kom emot oss i backsluttningen. Far hade nyss dött. Jag ville springa in till honom, men hon höll mig tillbaka. Och hur än jag tiggde och bad, släppte de inte in mig i rummet. Far hade själv förordnat, att jag icke skulle få se honom efter hans död.«

    2. »Mäster Gudmund pekade på ”Melancholia”. I sin iver att visa att detta konstverk är alltigenom symboliskt, höll han oavsiktligt ett långt föredrag om betydelsen av regnbågen och kometen, som te sig över bakgrundens vatten och land, om betydelsen av stegen, ängeln, vågen, klockan, det sovande djuret och de andra föremålen kring den i dystra betraktelser försänkta Melancholia, och vågade sig slutligen även in i en tolkning av den bredvid timglaset hängande fyrkantiga tavlan (”tabula magica”) med dess sexton sifferbetecknade fält.«

    3. »Oskulden med sitt blodiga leende. Att det var den dåliga lyrikens tid? Inte helt och hållet! Den romanförfattare som skrev om den tiden med konformismens blinda ögon, skapade lögnaktiga verk, döda redan vid födelsen. Men den lyriker som lika blint flöt ihop med den tiden lämnade ofta efter sig vacker poesi. Därför att, som vi redan har sagt, i poesins magiska fält blir varje påstående sanning, om upplevelsens kraft står bakom. Och lyrikerna upplevde, så att det rök ur deras känslor och regnbågen strömmade över himlen, en underbar regnbåge över fängelserna… Men nej, vi skall inte bygga vårt utkikstorn i dag, därför att för oss är det inte fråga om att skildra den där tiden och ställa upp spegel efter spegel framför den.«

    4. Hade det tagit lite närmare tinningen … Killen gav sig den på, att han skulle få fräs på motorcykeln, men det kunde han väl begripa, att inte gick det med bara att svära och skrika. Nu trampade han ner igen. Nu strök han sig över ansiktet, titta, han blev alldeles svart. ”Men kära Martin!” sade Tekla. ”Så du ser ut! Sot och olja och blod, blod!” Nu kommer den där idioten igen och skriker. ”Ryk, ryk, far och ryk!” Det doftade regnbåge av Tekla, blommor och vatten. Pappa tröstade. ”Hur långt tänker du vandra, egentligen? Jumbo!” Jäntorna skriker: ”Han har ett stort hål i nacken!” ”Tyst på er!” viskade mamma. ”Han kan ju höra!” Nu flyger han iväg, hej, i alla fall, motorcykeln! och killen skriker och svär och viftar med kardan, hej hej, och den som fått flyga med. — Sch! sa pappa. Han tänker visst somna?

    5. »Hemligheten ligger naturligtvis i att även om ett och annat hon gör är banalt och ytligt så är hon själv varken banal eller ytlig. Det är just det folk känner. Däri liknar hon — utan jämförelser i övrigt — sådana artister som Edith Piaf och Judy Garland som heller aldrig sjöng annat än enkla texter. ”Nej, jag ångrar ingenting” och ”Ovan regnbågen finnes/sagans värld”, men som, hur de nu bar sig åt, lyckades ge sådana fånigheter en djup klang av erfarenhet och insikt. Vid fyrtio är Barbro en människa som har ridit ut många stormar men som — till skillnad från Edith Piaf och Judy Garland — klarat sig nästan helskinnad ur dem. Och ju mer erfarenhet hon kommer att kunna uttrycka — om hon får texter som stöder den — desto bättre kommer hon att bli. Vid sextiofem är hon ett underverk, sanna mina ord!«

  28. Det här med Markdown-syntax har jag inte snappat. Är det riktigt uppfattat att Markdown är implementerat på denna blogg, så att både Bodil och vi som skriver kommentarer skall kunna använda den syntaxen?

    Jag har tittat en del på nätet och hittat uppgifter om att ”framtvingad ny rad” erhålls genom att lägga till två (eller tre, som det stod på ett ställe) mellanslag följt av RETURN. Markering (kursivering?) av text skall kunna ske genom att omge ett ord med asterisker. Jag avser nu testa dessa hugskott.

    Jag avslutar denna rad med två mellanslag
    och denna nästa rad med tre mellanslag
    och nu markerar jag ordet Bifrost

    Det där med har jag inte förstått alls. Skall man SKRIVA i texten?

    nonsens nonsens
    nonsens nonsens

    Förlåt en yngling som felar, men nu skickar jag kommentaren. Det får bära eller brista.

  29. Haha, jag lyckades med kursiverad stil. Jag satte en asterisk på vardera sidan om ordet när jag skrev kommentaren.

    Men alla mina försök med ”ny rad” gick åt skogen.

    Jag matade in textsträngen ”br /” omgiven av hakparenteser på några ställen. Dom syns inte, vilket är riktigt, men dom har ändå inte fungerat som radbrytare.

    Vad jag kunde se på nätet, så skall det vara ett mellanslag mellan ”br” och ”/”.

  30. Lars och andra: det verkar som om ni inte läst min kommentar för några dagar sedan, varför skola mänskor radbryta, när man kan snedstrecka… Löser en del problem.

    Och låt bli ordet ”dom”, snälla alla…det heter de eller dem. Brr.

  31. Nu skall jag göra ett desperat försök att lägga in html-kod i den följande texten, för att om möjligt kunna radbryta ”the hard way”. Jag har ingen aning om huruvida det skall fungera att lägga in html-kod så här i en kommentar. Vi får se.

    Detta är rad 1 i min html-kodade text
    Och detta är rad 2 om radbrytningen fungerade
    Rad 3 wkjhfweghj

    Ny paragraf, rad 1
    Rad 2 kjkjgg

    Nu skriver jag vanlig text igen. Slut.

  32. html-koden fungerade tydligen, med undantag för radbrytning.
    Det tycks vara något grundläggande fel med just radbrytning.
    I html använder man för radbrytning.

  33. Michael Wirth: Jag och säkert flera andra har såväl läst ditt tidigare inlägg som känner till att man kan markera radbrytning med /. Vi önskar dock komma underfund med hur vi ska gå tillväga för att radbryta på normalt sätt.

    Det slår mig att problemet med radbrytningen kanske beror på vår (min?) önskan om att texten i nya »Under pausträdet« skulle vara marginaljusterad. Något som ju blev fallet och i övrigt gör texter i såväl inlägg som kommentarer lätta för ögat.

  34. Äsch. html-koden för radbrytning försvann ur texten i föregående kommentar. Allt mellan hakparenteser kanske försvinner? Markdown är ju ett slags substitut för html, för den som har måttliga krav. Nu ger jag upp.

    Michael, tack för ditt påpekande angående ”dom”, som jag brukar använda i ”enklare” texter. Jag har alltid tyckt att ”de” och ”dem” blir för högtidligt i ”trivialtexter”.
    Men det är möjligt att jag har helt fel, och att jag borde arbeta bort min vana att skriva ”dom”. Jag skall ta tid på mig och göra en egen analys av detta. Det är nog ganska individuellt hur man uppfattar vad som är lämplig ”stilnivå” i olika typer av texter. I bloggkommentarer drar jag mig inte för att använda slang, svengelska, och andra slarvigheter.
    Att konsekvent använda ”de” och ”dem” innebär att man gör strikt åtskillnad mellan talspråk och skriftspråk. Är det eftersträvansvärt? Jag antar att du själv använder ”dom” i talspråket. Eller kanske talar du finlandssvenska? I så fall kan ju dialektala orsaker ligga bakom din aversion mot ”dom”.
    Jag kanske har fel, men jag har fått för mig att man i finlandssvenskan använder ”de”, ”dem” och till och med ”di” betydligt frekventare än i övriga svenska dialekter.

    Varifrån kommer du (född, uppväxt), Michael?

    Vad säger övriga läsekretsen om ”dom”?

  35. Ett sista försök
    att bryta rader
    med tre tryck
    på mellanslags-
    tangent och
    därefter retur.

    Men jag betvivlar att det skulle lyckas.

  36. Hej!

    Det här var ett väldigt rådbråkande av radbrytning. Jag kan bara säga att jag sänt ett nytt ”nödrop” till Marcus. (Själv är jag teknisk idiot.)

    Agneta, dina textutdrag kom visst alldeles i skymundan här. Jag blev riktigt förtjust i det första, men jag vet inte vem som skrivit…

  37. Det här med ”dom” är intressant. Jag har forskat lite själv i denna sak. Det är inte utan att en lätt rodnad sprider sig på mina kinder.

    Svenska språknämnden avråder helt från ”dom” i skriven text.
    I Sv. Ak. Ordlista, som är normerande, finns inte heller ”dom” med som alternativ i text.

    Men det är intressant att ordlistan godkänner ”mej”, ”dej” och ”ska” i vardaglig text. Jag skulle inte ens drömma om att använda någon av dessa former i skrift! Den ”ska”-reform som skedde för några decennier sedan vägrade jag bestämt att ställa upp på. Hur kan jag ha hamnat i ”dom”-facket? Förmodligen en (o)vanesak. Jag måste ta mig en allvarlig funderare. Måste kanske arbeta bort detta bruk, även om det tar emot i början. Men jag lovar inget. Jag tycker ändå att det var bra att frågan uppmärksammades av Michael.

  38. Jag kan inte släppa ”dom” riktigt ännu. Jag har tittat lite i mina egna texter och finner att jag ofta blandar ”de” och ”dem” med ”dom” i samma texter. Jag tycks använda ”dom” när ordet ”står för sig själv”, men oftast inte i sammansättningar med andra ord. Exempel:

    Jag skriver nog alltid ”de andra sakerna”, ”de gröna äpplena”, och aldrig ”dom andra sakerna” etc.

    Däremot skriver jag ”Dom trodde inte på mig …”. Här tycker jag oftast (men tydligen felaktigt) att ”De trodde inte på mig …” blir för uppstyltat, åtmistone i enklare texter. I en mera seriös text skulle jag antagligen, av just det skälet, ha undvikit att använda ett pronomen här, och i stället skrivit ”Mina chefer trodde inte på mig …”, eller något motsvarande. Trots att detta kan leda till oestetiska upprepningar av substantiv.

    Och beträffande ”dom” i stället för ”dem”, så finns det säkert liknande exempel bland mina texter.

    Någon som känner igen sig i detta ”blandbruk”? Men ni är troligen renläriga, och skriver aldrig ”dom”?

    Slutligen ett förtydligande till min kommentar nr 37. Med frekvent användning av ”de”, ”dem” och ”di” i finlandssvenskan, menade jag förstås i TALSPRÅKET.

  39. Lars: Jag är icke finlandssvensk, utan värmlänning och sedan många år bosatt i Göteborg. Så jag är uppväxt med att säga dôm. Men jag skriver det aldrig. Eller mej och dej. Men ska har jag aldrig tänkt på att undvika, bara ibland skriver jag skall för att det känns rättare. Och hur gör du med musikstilen ”ska”?

  40. Michael, tack för upplysningarna. Musiktermen ”ska” är vanligt förekommande som förväntad lösning i korsord. Men jag har hittills aldrig behövt använda det ordet på eget initiativ. Jag vet inte ens hur det låter.

    Jag läste någonstans att Aftonbladets sportbilaga har beslutat att genomgående använda ”dom” i stället för ”de” och ”dem”. Jag vet inte om det är en förmildrande eller försvårande omständighet för mitt vidkommande. 🙂

    Lev väl i Göteborg, min gamla studiestad.

  41. Tack Lars, men efter 24 år i Göteborg är det nog nog. Vem vet om man kommer tillbaka. Sedan första april lever jag i Vilnius, en stad som tycks mig som ett straff ibland. Men även Göteborg har varit någon del pina, någon del ej. Allting har ju en ände, utom korven, som har två. Och ibland ser man hemstaden försvinna som huvudpersonen i Sult:

    Ude i Fjorden retted jag mig op engang, vaad af Feber og Mathed, saa indad mod Land og sagde Farvel for denne Gang til Byen, til Kristiania, hvor Vinduerne lyste saa blankt fra alle Hjem.

    Och det kanske är bra så.

  42. Som Bodil tidigare har påpekat är det synd att Agnetas kommentar nr 30 har hamnat i skymundan på grund av skriverier om teknikaliteter mm. För att nu åter rikta uppmärksamheten mot Agnetas fem ”regnbågscitat” för oss att gissa författarna till, så påstår jag, helt fräckt, att nr 2 är Viktor Rydberg och ”Vapensmeden”.

    Nu får ni andra bjuda till lite också 🙂

  43. Det var alldeles rätt Lars. Nu återstår de fyra övriga. Finns alltså att läsa i dennna tråd som inlägg 30.

  44. Om Lars lovar att han inte googlat, ska jag också försöka. Förb. också om jag inte kan klara en ens.

  45. 3:an chansar jag på Lagerkvist, annars har jag icke en susning.

  46. Beträffande de fyra återstående citaten, så har jag ingen aning, och kan inte ens göra en vild gissning. Jag är, för att vara en deltagare på denna blogg, extremt obeläst, och känner inte till några författare att gissa på.

    Tvåan var dock jämförelsevis lätt, om man har lite hum om svenska klassiker. Det räckte med lite vaga reminiscenser från realskolan på femtiotalet. ”Mäster Gudmund” var ju en prima ledtråd.

  47. Falsk blygsamhet är ju också charmigt, men jag vet inte mer än grisen om de övriga 4. Var PL fel?

Kommentera