Jag läser ännu en dikt av Giuseppe Ungaretti och gör ett försök att föra över den till svenska:
Sonnolenza
Questi dossi di monti
si sono coricati
nel buio delle valli
Non c’è più niente
che un gorgoglio
di grilli che mi raggiunge
E s’accompagna
alla mia inquietudine
…
Domning
Dessa bergsryggar
har lagt sig ner
i dalarnas mörker
Det finns inget mer
än ett sorl
av syrsor som når mig
Och slår följe
med min oro
Rubriken ”Sonnolenza” beredde mig en del svårigheter. Ordet kan betyda ”sömnighet”, ”dåsighet”, ”lättja” och en del liknande. Jag valde nu ”domning”, eftersom jag tycker att det passar bättre till diktens helhet än till exempel ”sömnighet”, men jag vet inte riktigt…
PS Jag kan tillägga att det under rubriken finns en platsangivelse och ett datum: Da Devetachi al San Michele il 25 agosto 1916.
”Non c’è più niente…”
Synd att inte kunna detta språk när det bara se på är så vackert – om du nu förstår hur jag menar?
🙂
Du kan ju börja här…
Men så kan man väl inte göra? Skall du ge mig lektioner via denna blogg?
Äsch, det blir till att gå på kurs här i Södertälje. Min man har länge tjatat om detta.
(Tänker på en rolig dansk film nu: ”Italienska för nybörjare”, tror jag visst att den hette)
😉
Jag behöver också gå på kurs i italienska, men det oerhört välklingande ordet ”gorgoglio” för ”sorl” – det måste väl ha rötter i ”gurgla”, ”gargle”, dvs. ”hals”, som i ”gargouiller” och ”gargoyle”…? Oder was?
I alla fall, hade jag behövt ett namn på en italiensk romanfigur så hade det fått bli Signor Ettore Gorgoglio, den saken är klar.
Gunnar,
jag gissade först ”på fri hand” på att det kunde röra sig om en onomatopoetisk ordbildning. Sedan kollade jag ”gurgla” hos Hellquist och fann bland annat det här:
”avl. av ty. *gurgel*, strupe = fhty. *gurgula*, vilket självt är av onomatopoetiskt ursprung, vare sig det enl. gängse åsikt lånats från lat. *gurgulio* el., ss. sannolikt är, sälvständigt uppkommit.”
Lite mycket förkortningar i den här texten, men kontentan är väl att alla dessa gurgelord är av onomatopoetiskt härkomst och att de också (möjligen) är besläktade med varandra.
Må du behöva en Ettore Gorgoglio!
Vilken fin illustration du funnit till denna vackra dikt!
Är både dikt och bild från Friuli?
Tack Einar,
Devetachi ligger i Friuli nära gränsen till Slovenien (namnet låter inte särskilt italienskt).
Bilden däremot är från Valle Brembana. Jag var där sommaren 2007. [Här är en länk](http://www.bodilzalesky.com/blog/2007/07/23/prati-parini-huset/) till en av många texter jag skrivit om denna vackra dal.
Jag funderade lite på ordet domning, som mest får mig att tänka på någon kroppsdel som domnat. Skulle inte ett ord som dvala passa bättre?
Agneta,
kanske, fast jag är ändå osäker. Det där du säger om kroppsdel, blir för mig nästan ett argument för ”domning”, för ryggen är ju en kroppsdel även om den är en kroppsdel hos ett berg.
Jag funderar på om ”matthet” kanske skulle gå…
Utmattad eller utmattning, känns för mig bättre än domning (min dumma tanke hamnar bara vid en domnad sovande fot). Sonnolenza syftar kanske på något sjukt sömnigt tillstånd. Ett tillstånd vi kanske inte har ett speciellt ord för på svenska.
På tal om översättningar så läste jag precis Ulf Lindes ”Från kart till fallfrukt. 70 korta kapitel om mitt liv et cetera”. De korta kapitlen 66 och 67 handlar om översättning. Ett par citat:
»Att översätta poesi är som att städa hjärnan och tvätta ögonen!«
»Att hitta ett ords rätta valör och nyans i en översättning är som att hitta en färgs i en målning.«
»I poesin finns det inte heller synonymer, bara ett ord duger. Mitt inne i det hopplösa famlandet efter ett ord kan det plötsligt ge sig tillkänna framför en som en klar syn, en uppenbarelse.«
För övrigt fann jag hela boken väl värd att läsas.
Tack Agneta,
för ditt ”medfunderande” kring denna ”sonnolenza”. Och citaten ur Ulf Lindes bok lockar också mig till en läsning.