Härom dagen fick jag – i ett mail från Bologna – länkar till två artiklar av Maciej Zaremba som jag hade missat. De båda artiklarna handlar om hur svenskundervisningen för immigranter ofta ser ut här. Det rör sig om långa och välskrivna texter och trots de avgrunder som presenteras där är det tveklöst ett nöje att läsa dem – denna bitska humor! Men nu är det inte för nöjet jag sätter in de här länkarna utan för allvaret.
Textudrag:
I decennier har staten registrerat vilket kakel som Svensson har i sommarstugan samt när han onanerade för första gången. Ingen aspekt av vårt leverne har befunnits för trivial för centralbokföring. Men att de flyktingar som Sverige tar emot har ett yrke, det har samtliga myndigheter råkat missa. Det är förstås ingen slump. Det är ett mönster. Att få syn på det är ett första steg till förståelsen av integrationshaveriet.
Illustration: Jesper Waldersten
Textutdrag:
Det är oändligt mycket svårare i Stockholm än i London att få ett jobb eller ens bli tagen på allvar om man misshandlar språket. Säger du ”Varfår anvenda sevora outlendska årt ner dät finz inhemskt adekfat våkaboulär dispånibäl?” kommer folk att börja tala långsamt, undvika svårare glosor och i övrigt behandla dig som sinnesslö. Och de kommer inte att vilja ha dig på sin arbetsplats. Enligt våra antirasister beror det på att svenskar är mer rasistiska än andra. Det är inte så säkert. Men de är avgjort mer musikaliska än andra.
PS Det har tillkommit ytterligare en artikel i serien: Vilse i mångfalden
Just det!
Jag hade fått [tips](http://frudecibel.blogg.se/2009/march/mat-din-snorre.html) om en av de texterna av min vännina i Göteborg. Verkligen väldigt intressant (och roligt!) att läsa – för en som vill flytta till Sverige. (Lyckligtvis har inte jag så svårt med vare sig språket eller musiken. 😉
Då ska jag läsa den andra texten nu. Zaremba tycks ju vara en skicklig skribent som inte är rädd för att trampa på en öm tå.
M. Zaremba minns jag från ett oerhört intressant seminarium på Estniska Huset, den tiden, då allt begav sig, d.v.s. i januari 1990. Han talade bl.a. om :”Kan socialismen överleva i Östeuropa?”-Och vidare :” Kommunismen är lika död i Östeuropa som faschismen i Väst – alltså inte helt död”. Han hade också många synpunkter på den svenska socialdemokratin, om bl.a. ”kollektivisering av uppfostran och konsumtion”.
Keri,
din väg in i det svenska gick ju via en passion för språket och annat också kanske, så det är klart att din väg inte är den typiska. Inte minst viktigt är att du börjat gå den långt innan du kommer hit (du är ju inte här ännu riktigt).
Mamma,
Zaremba hör till mina favoritskribenter och -tänkare. För nästan exakt ett år sedan skrev han ett par mycket intressanta och omtalade artiklar om lärarhögskolan (kanske var temat lite bredare än så) och här är en länk till en text där jag länkar till alla dessa tre artiklar:
[Lärarhögskolan – ett hot mot demokratin](http://www.bodilzalesky.com/blog/2008/02/26/lararhogskolan-ett-hot-mot-demokratin/)
Ja, Myndighetssverige är inte att leka med.
Tyvärr, är den behandling av invandrare och deras SFI-utbildning som beskrivs så lysande här också vad som gäller för arbetslösa, bidragsberoende eller andra utsatta i samhället – oavsett nationalitet, utbildningsbakgrund eller mål. Arbetslösa utförsäkras och förs över till Försäkringskassan. För att få behålla bidraget tvingas de ”arbetsplatsträna” på enkla jobb – oavsett om de har 20 års yrkeserfarenhet av ett extremt kvalificerat yrke. De tvingas sitta igenom totalt meningslös utbildning, där de får lära sig att det är bra att presentera sig när man ringer till en arbetsgivare. Vägrar de, anses de vara ovilliga och då ryker bidraget. Kommersiella intressen styr totalt – kompissystemet styr vem som får vilket utbildningskontrakt. Upphandling går ut på att sälja till lägstbjudande för att spara pengar – precis som det gick till när man sålde slavar eller fattighjon. När den utförsäkrade lämnar denna ”utbildning” förväntas han/hon i framtiden deltaga i ”samhällsnyttig sysselsättning”, oklart vad. Hot om indrag av bidrag, konstanta personattacker på självförtroendenivå, utbildning, att man inte ska vara så nogräknad, etc. förekommer dagligen. De psykiska ohälsan växer i rasande takt bland SFI-elever, arbetslösa, utförsäkrade, bidragsberoende, sjukpensionärer, vårdberoende…
Tror det var Nelson Mandela som sa, att man kan bedöma ett lands grad av civilisation genom att iakttaga hur landet behandlar sina mest utsatta. Vad säger det om Sverige?
Det är så sorgligt alltihop! Kanske kan man göra något? Enade vi stå, o.s.v….
Ett tredje avsnitt har kommit till, och ett fjärde väntas i nästa vecka.
Oerhört välskrivet och intressant.
http://dn.se/kultur-noje/debatt-essa/vilse-i-mangfalden-1.813433
Tack Jorun,
just nu hinner jag inte läsa den, men om det är som du säger (och det tror jag), så flyttar jag upp länken till själva texten senare idag.
Hej igen,
jag har diskuterat ämnet lite med min TISUS-lärare via e-mail. Hon heter Paula Levy Scherrer och jobbar på Folkuniversitet i Stockholm.
Hon skriver bland annat:
Ja, jag har läst en av Zarembas texter. Man vet inte om man ska skratta eller gråta… Tror att det var den 2 mars. Den artikeln handlade bland annat om de deprimerande läroböckerna i svenska som främmande/andraspråk. Jag vet inte om jag har berättat att en kollega, Karl Lindemalm, och jag har skrivit ett läromedel som heter Rivstart. Tanken med det har bland annat varit att det ska vara ROLIGT och att det ska förmedla en POSITIV bild av Sverige och nysvenskar. I nybörjarboken finns invandrare med intressanta jobb, besök på landet hos svenska svärföräldrar (med bastu, snapsvisor och annat) mm. Gå gärna in på [www.nok.se/rivstart](http://www.nok.se/rivstart) och titta. B-boken kommer ut om någon vecka…
Det finns också [en intervju](http://www.bizwizard.se/bw/nok/BWArticleView.aspx?bwl=32fe314e2e7f4b64.-1.4133) med författarna på nätet. Jag tycker i alla fall mycket om hennes sätt att lära ut språket. Hon hämtar eleven just där hon/han befinner sig och är alltid mycket uppmuntrande och positiv. Ja, jag lägger ofta lite extra tid på mina uppgifter för att tänka ut något skojigt, eftersom jag vet hur gärna hon skrattar. Ett positivt exempel för en SFI-lärare alltså. 🙂
Tack för länkarna, Keri, det ser intressant ut.
I och för sig tycker jag inte att Zaremba hackar på sfi-lärarna i sig utan på det system de är infrusna i. Och där har han så rätt som det bara är möjligt.
Ja, jag vet. Där jag jobbar här i Berlin är det ju precis samma sak. Vi har mycket engagerade lärare – men omständigheterna är ofta så dåliga: alltför många elever i en kurs, inga pengar för avancerade läromedel, en massa byråkrati att sköta om… Och tyvärr är det så: Under den tid jag har jobbat där – i femton år alltså – har det hela tiden bara blivit sämmre. Myndigheternas föreskrifter, åtgärder och ingrepp är ibland helt idiotiska…