Någon tid före sin död i en trafikolycka påbörjade Italo Svevo en ny roman, som bar arbetstiteln ”Il vecchione” (Gamlingen). Texten utgavs efter författarens död som fragment bland fyra andra. Nu finns min svenska översättning av detta fragment på förlaget perenns hemsida. Så här börjar texten:
Gamlingen
Detta hände i år, i månaden april som gav oss den ena disiga och regniga dagen efter den andra med bara korta överraskande avbrott för solljus och lite värme.
Jag kom hem i bilen en kväll med Augusta efter en kort utflykt till Capodistria. Mina ögon var trötta av sol och jag ville vila. Inte sova men göra ingenting. Jag kände mig långt borta från tingen som omgav mig, men som jag ändå lät komma till mig, eftersom det inte fanns något som ersatte dem: de gled bort utan att säga mig något. De hade också bleknat mycket efter solnedgången, särskilt sedan de gröna fälten hade förbytts mot gråa hus och trista gator, allt så välbekant att de fanns för min syn redan innan jag hade sett dem, och att se på dem var nästan som att sova.
På Piazza Goldoni blev vi stoppade av en polis och jag vaknade till. Då såg jag en mycket ung flicka närma sig oss och för att undvika de andra fordonen kom hon så nära vår bil att hon snuddade vid den; hon var klädd i vitt med gröna band vid halsen och gröna ränder hade också den lätta oknäppta kappan som delvis täckte hennes klänning, och också den var skinande vit med ränder i samma lysande gröna färg. Hela den lilla gestalten var som en livfull bild av årstiden. Vilken vacker flicka! Den uppenbara fara som hon svävade i fick henne att le medan hon med sina stora svarta vidöppna ögon kastade prövande blickar omkring sig. Leendet lät tändernas vithet skina fram i det rosiga ansiktet. Hon höll händerna högt, tätt intill bröstet, i ett försök att göra sig smalare och i en av dem höll hon de mjuka handskarna. Jag såg tydligt de där händerna, deras vithet och deras form, de långa fingrarna och den lilla handflatan som övergick i handledens rundhet.
Under författarpresentationen och den korta novellen ”Modern” finns hela fragmentet ”Gamlingen”.
•••
Andra texter om Italo Sevo här under pausträdet: