En del människor har ett särskilt öga för händelser i djurriket. På en av innergårdarna till skolan där jag arbetar finns en gran med ett skatbo eller kanske snarare ett blivande skatbo. Anita, som har den här uppmärksamma blicken för till exempel skathändelser, berättade nyligen detta för mig:
Härom dagen när jag satt i personalrummets kök, så fick jag syn på skatan ute på gården. Hon flög ut ifrån boet och satte sig i ett träd i andra ändan av gården. Därifrån mönstrade hon länge och kritiskt boets alla detaljer. Så lämnade hon plötsligt sin gren och flög tillbaka till nästet. Snabbt plockade hon ut en av pinnarna ur bygget och stack sedan – uppenbarligen med stor precision – in pinnen på ett annat ställe. Så seglade hon tillbaka till utsiktsplatsen i det andra trädet och betraktade sitt verk. Och se det var gott.
Nu är boet i balans. Det ser vi.