Respekt?

På ett svenskt gymnasium finns den här affischen uppsatt:

bild

Först några praktiska detaljer. Den finstilta nertill till höger lyder: ”Visa respekt mot personer i din omgivning”. Förkortningen LSE står för ”Lokal styrelse med elevmajoritet”.

Nu till huvudtexten: Att den är språkligt mindre lyckad med uttrycket ”bland lärare som elever” tänker jag lämna åt sidan. Man får anta att den här texten tillkommit med de bästa avsikter, men som synes räcker det inte med goda avsikter. Pröva till exempel med att byta plats på orden ”lärare” och ”elever” eller stoppa in några valfria andra beteckningar på kategorier av människor, exempelvis sådana som rör folkgrupp, ras eller kön. Fast egentligen behövs inte några sådana operationer – läs texten som den är och häpna.

7 tankar om “Respekt?

  1. Häpnadsväckande för den utomstående. Tragiskt i största allmänhet. Och ganska typiskt, vet den insatte.

  2. Ja, det som har hänt här är ju att den i en demokrati nödvändiga förbindelsen mellan inflytande och ansvar har brutits – om något går fel eller om något får kritik, så är det de här elevernas lärare som är ansvariga (eller åtminstone anses vara det) inte eleverna själva. (Jag testade nämligen.)

  3. Ja, säkert är det någon form av ”rolighet”, men det är bara det att den här skylttillverkningen (det är rätt påkostade skyltar inte några papperslappar) ingår i ett projekt på skolan som ska öka elevinflytandet. LSE står som sagt för ”Lokal styrelse med elevmajoritet”.

  4. Herregud! Man kan bli mörkrädd för mindre! Tänkte på att det var en riktig skylt förut, men att man kanske tillverkat den på en utbildning i media eller så. Kanske är vi närmare den absoulta botten inom utbildningssystemet än vi inser.

  5. Detta citat hör kanske hemma såväl här som bland Herrarna i skogen:

    »När målet för utbildningen på alla nivåer, nämligen kulturell minnesförlust, väl har uppnåtts, är det utan återvändo, Kör vi vårt förflutna till soptippen, åker vi själva ohjälpligt med på lasset och stannar därute. Vi har alltså intet att frukta av eftervärldens dom. Målet blir aldrig uppropat.«

    Karl Ragnar Gierow

Kommentera