En het dag i mitten av juni lämnar vi lantlivet i Veverská Bítýška och åker in till stan, till Brno för att byta blickfång och intryckskällor.
Vi strövar omkring och hamnar så småningom vid det gamla rådhuset och där ser vi något märkligt. I portvalvet över gången in till innergården hänger ett stort djur, en krokodil, ser det ut som:
Jag får höra att det egentligen är en alligator och nu har jag läst den här hypotesen om bakgrunden:
Der Alligator soll ein von einem tapferen Ritter erlegter Drache gewesen sein, der einst in der Umgebung von Brünn sein Unwesen trieb. In Wahrheit stammt er aus dem Amazonas-Gebiet und war ein Geschenk des Erzherzogs Matthias, als dieser 1608 im habsburgischen Bruderzwist mit Kaiser Rudolf II. um die Gunst der mährischen Stände warb.
Alligatorn ska ha varit en drake som besegrats av en tapper riddare. Draken hade under en tid härjat i trakten av Brno. I verkligheten härstammar den från Amazonasområdet och var en gåva från ärkehertig Matthias, då denne 1608 under den habsburgska brodertvisten med kejsar Rudolf II försökte vinna de mähriska ständernas gunst.
Senare finner jag mer om sagan om draken. Jag hittar en text som heter ”Lindormen i Brno” – lindormar har vi ju ägnat oss åt förut här som kanske någon minns. Här är inledningen till sagan:
Der Lindwurm von Brünn
Im Torweg des Rathauses zu Brünn in Mähren hängt an Ketten ein ausgestopftes Krokodil, das an einen Lindwurm erinnern soll, der einst der Schrecken der Umgegend war.
Lindormen i Brno
I portvalvet till rådhuset i Brno i Mähren hänger i kedjor en uppstoppad krokodil, som ska erinra om en lindorm som en gång var traktens skräck.
Själva sagan finns här – på tyska. Jag återberättar den lite fritt på svenska:
Många hade givit sina liv i kampen mot draken. I Mähren levde en riddare som hette Obeslik. Han hade en gång i vredesmod dödat en vän och för detta blivit dömd till döden. Han bad då landets härskare att få kämpa mot lindormen i stället för att bli avrättad. Hans vädjan beviljades och dessutom fick han löftet att om han besegrade lindormen skulle han få tillbaka sin frihet.
Obeslik tog med sig ett vasst svärd och en kalvhud fylld med osläckt kalk och gav sig av till berget där lindormen levde. Då riddaren nådde fram till hålan stod lindormen redan där, stridsberedd. Obeslik kastade raskt kalvhuden mot odjuret och klättrade sedan upp i ett träd. Draken svalde girigt den fyllda kalvhuden och rusade sedan mot trädet där riddaren satt uppklättrad. Han rev upp jorden runt trädet för att få det att falla. Riddaren greps av skräck. Men plötsligt kände lindormen en brännande törst. Han slutade gräva och gav sig av för att söka efter vatten.
Och då hände det som Obeslik hade hoppats. Knappt hade draken druckit av vattnet så började kalken i hans mage att brusa och svälla tills han plötsligt sprack mitt itu. Riddaren var räddad. Lycklig gjorde han sitt intåg i huvudstaden bärande på lindormshuden. Härskaren höll sitt löfte. Han benådade riddaren och beskänkte honom rikligen.
PS Egentligen fick jag en helt annan association när jag såg krokodilen. I Fontanes ”Effi Briest” (som jag tillbringat flera år med) finns en scen med en hängande krokodil. Effi och Innstetten har just gift sig och Innstetten för in Effi i hennes nya hem i den illa staden Kessin vid Östersjön. I taket i hallen hänger en uppstoppad haj och – en krokodil.
Ett svar på ”Lindormen i Brno”