En vän skickade mig två bilder från porten till Kavafis’ hus i Alexandria. ”Not special at all”, säger hon om dem, fast ändå är de nog det, just lite speciella.
I gränden mellan portbilderna läser jag en dikt av diktaren:
Ytterst sällan
Han är gammal. Sliten och kutig,
utsjasad av år och missbruk.
Sakta korsar han den smala gränden.
Men då han för att dölja eländet
och åldern stiger in i huset, tänker han
på den del han ännu har i ungdomen.
Ynglingar citerar nu hans verser.
Hans visioner far genom livliga blickar.
Deras friska, lustfyllda sinnen,
deras välformade, starka kroppar,
berörs av hans uppfattning om det sköna.