För ett par år sedan fick jag avslöjat för mig att jag under alla tidigare år – inte så få – missförstått det engelska ordspråket ”The early bird catches the worm”. ”Catches the word”, tänkte jag och tyckte att det lät både vackert och lite mystiskt. Att fånga ordet är ju ett högt mål (som det kan vara värt att stiga upp tidigt för även i vintermörkret). Senare har jag hört en annan ”kreativ felhörning”: ”The early bird catches the world”. Mäktigt och stort låter det.
På svenska finns ett besläktat uttryck: ”Morgonstund har guld i mun”, som också vill uppmana oss stiga upp i ottan. Fast kanske är båda ordspråken ironiskt menade: ”Guld i mun”? Guldtänder är det första jag tänker på när jag hör det. Inte ligger det väl något särskilt lockande i att få fånga en mask eller larv eller att få guldtänder i munnen? Det låter nog mera som en – förtäckt – uppmaning att ligga kvar och sova en stund till.
Om ni undrar vaför de här två birdsen inte har någon wormar i näbben så är förklaringen förstås att de inte kom upp tillräckligt early den här morgonen.
Jag skulle nog skylla deras wormbrist på upphovsmanne till bilden.
Han/hon kanske inte hade hört det där om mask och guld och annat nyttigt att infånga i arla morgontimmar.
Nice dag!
Eller så blir bilden inte så sober med maskar hängande ut ur näbbarna…
Här är några som dock ser rätt förtjusta ut vid anblicken av en ringlande worm:
Med det här övertygar du mig förstås om wormens överlägsenhet över både the word och the world. I alla fall för en som är fågel.
Egentligen så är jag en kvällsmänniska, så jag vet inte mycket om wormar.
Jag däremot har väl – enligt det här med morgon- och kvällsmänniska – alltid en worm i näbben och slänger lika kraftigt med den som fågelmamman hos Agneta en bit upp här.
Inte bara EN worm verkar det som 😀
Fågelmamman eller jag?
Du, förstås.
En vacker dag får du hjärnskakning av det!