Fönsterblickar

Jag kliver försiktigt omkring i ett övergivet hus; golvet i övervåningen håller inte ihop längre. Genom taket läcker det. Här bodde en gång människor – det kan inte vara särskilt länge sedan. Och ändå är det alldeles tydligt att allt här inne är bundet till ett då som inte har något alls med nuet på landsvägen utanför att göra.

Genom de här fönstren tittade han eller hon eller de många många gånger ut över trädgården:

fönster 1

fönster 2

fönster 3

2 tankar om “Fönsterblickar

Kommentera