Ordet ”gräns”

Sedan en tid funderar jag över ordet ”gräns” och de föreställningar eller de idéinnehåll som är förbundna med ordet. Det svenska ordet ”gräns” låter väldigt inhemskt, precis som det tyska ordet ”Grenze” låter väldigt tyskt, men båda har sina rötter i slaviska språk. På engelska finns orden ”border” som väl hör ihop med det svenska ordet ”bård” som betyder kant och då främst dekorativ kant på tygstycken. I engelskan finns också till exempel orden ”frontier”, ”limit” och ”confines”. På italienska finns en liknande serie (det rör sig om ord från gemensamma latinska rötter) ”frontiera”, ”limite” och ”confine”.

gräns
Nationsgränser är förstås bara ett exempel på gränser vi omger oss med.

Efter den här lite tjatiga uppräkningen ska jag försöka komma till saken. Vad lägger man egentligen för föreställningar i de här olika orden för ”gräns”? Har man fokus på själva linjen eller på det som är där innanför eller är det något annat som står i centrum? Om vi tittar på ”frontiera” så verkar det betyda något som ligger längst fram, i fronten skulle man kunna säga. Det är alltså ett slags framåtsträvandet positivt laddat ord för gräns. ”Limite” verkar i stället peka åt det andra hållet, åt vad som inte är med, en begränsning, in inskränkning, ett uteslutande. ”Frontiera” når fram till det yttersta, ”limite” talar om vad som inte ingår. ”Confine” verkar med sin förstavelse peka på något gemensamt, ordet verkar ha sitt fokus på mötet mellan två (eller flera) saker vid en viss linje. Hur är det med ”border” då? Är det främst en kant som innesluter det som som finns innanför eller är uteslutandet av det andra lika viktigt eller viktigare? Och vårt svenska ord ”gräns”, som ju från svenskans håll är ganska ogenomträngligt eftersom det har sina betydelserötter i slaviska språk, var har det ordet sin betydelsemässiga tyngdpunkt? Betyder det kanske främst just själva linjen mellan två? Kanske – och möjligen gör det det för att vi (på svenska – eller tyska) inte har något bakomliggande etymologiskt ”territorium” att gripa tillbaka på.

16 tankar om “Ordet ”gräns”

  1. Bodil, det här kan bli kanon! (Har du släppt krank? Det kunde också blivit mkt bra!)
    Håller med dig i dina iakttagelser om de olika orden för gränser, och funderar på ytterligare ett som finns på franska, kanske på sätt och vis på svenska.
    Contourner, inringa. Vilket väl finns i svenskans ”kontur”, som inte nödvändigtvis inringar, men som beskriver en gräns?
    ”Gräns” känns som du säger, nästan hopplöst neutralt. KAN det ha historiska orsaker i det svenska territoriet och bristern på gränsöverträdelser där?
    I såna fall borde det finnas fler ord på tyska, kanske inlån, men dock. Annars faller mitt resonemang ovan…

    Engelskans border uppfattar jag definitivt som något som nästan är bortanför gränsen. Kommer du ihåg ordet ”borderlineperonlighet”? Måste vara engelskt, och beskriver ju en personlighet som är fullständigt gränslös/omedveten om gränser. Och det ordet har vi väl inte heller?

    Slutligen vill jag bara skriva Treriksröset. För jag tycker att det är ett så snyggt ord. Men då är jag väl inne på byggnadsverk som markerar gränser, och det gör ju ALLA byggnadsverk…

  2. Herre gud vad ni är bra på att trassla till det, hehe..jag menar på ett positivt sätt. Få se vad min vän Webster säger om border…förresten så kan man också nämna ”boundary” i det samanhanget.

    Border: an outer part or edge….the part that parallels the boundary or outline of something.

    Om border är en outer part då är det menat att vi i så fall befinner oss på en inner part..då är border alltså en kant (men inte bara vilken kant som helst…i alla fall inte en kant som motsvarar en tunn linje utan ett lite större område, ett kantområde som föreställer nog ett slut på något och samtidigt en början på något annat. Boundary är däremot en linje som avgränsar. Jag kan föreställa mig att boundary är en linje i mitten..en linje som skär border i två delar..den ena delen tillhör oss och den andra dem). Så jag tror att ordet boundary motsvarar svenskans gräns medan border motsvarar ordet gränsområde…

    Slaviskt ursprung säger du…na ja, då känner man sig lockad att säga något. Det finns nog bara ett ord för gräns (jag kommer ihåg bara ett just nu) som används inom alla språk på Balkan och det är granica…så det liknar mycket svenskans gräns eller tyskans Grenze och har tror jag samma innebörd som gräns i svenskan. Jag tror att det ligger mycket i de olika konnotativa betydelserna i respektive språk, hur gräns eller granica..etc ska uppfattas. I bosniskan är ordet bundet t.ex till pass, visum, polis, kontroll som utförs av otrevliga polismän…granica är alltså någon linje där det är ”stopp”….granica tillhör inte mig, den är väldigt avlägsen och farlig…så den är både något som innesluter mig själv men också utesluter de andra. Granica är en linje men inte bara det…den är alltså som ett litet ställe, en liten samlingsplats
    Jag kom nu på ytterligare ett ord för gräns, nämligen ”medja”..det ordet föreställer bara en linje, inget annat och har så gott som inga konnotativa betydelser….medja är också en gräns, en linje mella min och grannens mark……….

    Vi måste nog också tänka på att gränsen håller på att tappa en del konnotativa betydelser och att få nya i stället….idag har vi så gott som inga gränser inom EU..eller inte gränser av samma slag som förr…gränser i sig har vi kvar men inga starkt övervakade gränsområden…………………..

  3. Intressant! Har tänkt på det själv ibland, så här kommer ett förslag till engelskans ord – som jag uppfattar dem.

    Border – landsgräns, avdelare, men både slutet på egna landet och början på den angränsande. En dekorativ rad med blommor eller stenar eler annan markör i rabatten kallas också border – som bård.
    Frontier – påminner mig om två saker, krig och vetenskap. Man flyttar fram sin frontlinje eller slåss på flera fronter. Vetenskapen söker sig mot nya frontiers. Också nybyggarna i Amerika gick västerut mot new frontiers.
    Limit – mer av en gräns för kapacitet. Det finns en gräns för hur mycket bråk man står ut med, en gräns för hur mycket vatten som går i ett glas och man kan driva någon över gränsen för mental hälsa.
    Confines – det mest klaustrofobiska av alla ord, tycker jag. Definitivt riktar det sig mot det som finns innanför gränser, beskuret, avdelat, isolerat. Naturligtvis, kan ordet vara neutralt, som att vattnet befinner sig i flaskans confines, men jag tänker alltid på något negativt. I vetenskapliga sammanhang är det viktigt att ”confine” eller avgränsa problemet man skriver om, för att uppsatsen/avhandlingen inte ska bli alltför bred eller ämnet kontamineras av andra områden för mycket. Också det är klaustrofobiskt i mina öron – som om man avsiktligt struntar i att söka sammanhangen.

    Tja, nå’t så’nt…

  4. Karin,
    jag låter ”krank” och ”kränka” vila för tillfället. ”Gräns” har legat och tryckt på en längre tid, så jag släppte ut det ordet först. ”Borderlinepersonlighet” har jag nog inte någon riktig koll på vad det är – jag tänkte mig egentligen en som befinner sig på gränsen mellan olika identiteter, alltså en med oklar identitet, eller så är det någon som inte vet hur den ska förhålla sig till gränser och regler, men det kanske är helt fel både det ena och det andra. Jag kan inte riktigt föreställa mig något under begreppet märker jag nu. Vad gäller tyskans ord för gräns, så kommer egentligen bara ”Grenze” upp i mitt huvud, också det ett slaviskt ord (från andra sidan gränsen väl), men det måste väl ha funnits ett äldre ord före ”Grenze”.

    Sejfo,
    hur är det med ”boundary” – är det släkt med ”bind” (svenska ”binda”) möjligen? ”Granica” verkar vara ett väldigt spritt slaviskt ord, jag tror det heter just så både på polska och tjeckiska. Intressant vore det att få reda på när ordet kom in i germanska språk och vilket sammanhang. Hur är det med ”medja” – hur stor spridning har det och vad har det för rötter?

    Marita,
    ”limit” har väl något av ”inte mer” eller ”inte längre” än hit eller dit, medan ”frontier” sträcker sig framåt. De är på något sätt motsatta synvinklar på gränsidén. Kanske håller du inte med mig… Vad gäller ”confine” så fäster jag mig särskilt vid förstavelsen och tänker mig något ”med” alltså något som har med båda sidor om gränsen att göra – där är min position ganska olik din med det klaustofobiska elementet.

  5. Ja, alltså det var ju ett sätt att ”förklara” våldsamma brottslingar, de här som gör saker som är helt förskräckliga, och som då de ertappas inte alls verkar fatta att de gjort något fel. De här borderline-typerna. Men de kunde också förbli inom lagens råmärken och uppnå höga postitioner, om jag minns rätt…

    Sejfo, ihop med ditt border-område, en sorts gränsområde eller ingenmansland, tycker jag att den där ”personligheten” jag yrar om blir mer tydlig. I utkanten av det möjliga, det man kan föreställa sig.

    Jaja, jag hamnar som vanligt på en något avvikande väg. Kanske på gränsen till något annat.

    Limes i matematiken, som jag minns det, var ett värde som man kom närmre och närmre utan att någonsin hamna helt i det, för då hamnade man i division med noll eller annat som inte gick att göra.

  6. När det gäller boundary så är det nog svårt att veta exakt om den är släkt med bind……enligt Websters så är boundary en sammansättning av bound+ary….där bound motsvarar det svenska begränsa eller en slags gräns…….man säger ofta att något är ”beyond the bounds of human knowledge”…alltså bortom gränserna för det mänskliga vetandet.

    När det gäller ordet ”bind” så kan jag ärligt talat inte tänka mig annat än att det måste vara släkt med boundary……man binder ju något eller någon inom ett visst område…..förresten så kan Karin kanske försöka att belysa detta eftersom ”bound” kommer från franskan ”bodne, bonne, borne”…som i sin tur har sitt ursprung i medeltida latin, då som ”bodne”

    När det gäller ordet ”medja” så har jag ingen aning var det kommer ifrån….ordet har mest används bland bönder och av vissa författare i sina verk…jag tror eller misstänker att det ordet är ganska spritt på Balkan men används väldigt sällan

  7. Ja, franskan har ordet borne, det står borne-indikatorer längs vägarna, och 1000 borne är 1000 km. Men i min begränsade franska så har det mer med avstånd att göra.

  8. Oj vad ni hunnit med mycket medan jag suttit och funderat på fiskal federalism. Får jag bara erinra om vår tidigare diskussion med begreppskedjan limbo-limbus-bård/bräm-border-lem (med en avstickare till ‘limpa’) något ordarikt utfört här. ”Limes” passar väl in där.

    Intressanta reflektioner ovan:personligt färgade i en del fall. För mig är ”border” det mest egocentriska om jag säger så. Det är mitt område gärna litet utstofferat och uppbroderat. Vad som finns utanför bryr jag mig inte om eller rättare sagt det ingår inte i min föreställningsvärld. Antar att min lätt anglofoba inställning reflekteras i detta.

    ”Limes” är väl, vill jag minnas, gränsvärdet för en matematisk funktion (som antyds av Karin) men det var också det romerska rikets yttersta gräns – tidvis längs med Donau.

    Jag fäste mig mycket vid Sejfos reflektion om ordet för gräns som betecknande något obehagligt med polis, kontroll osv. I fredligare sammanhang kanske det kan ses som något spännande, nytt, vad finns egentligen där borta? Men visst är det härligt att se alla dessa övergivna gränskontroller -ofta gigantiska anläggningar- i Europa när man seglar förbi i bil eller tåg. Mera sådant.

    Sen håller jag helt med Marita om ”confine” – klaustrofobiskt var ordet. Men så behöver man väl inte känna det i Pausträdets kommentarsfält? Eller skall vi confinera oss till etymologin?

  9. Kan det vara så att jag borde vara mer klaustrofobiskt inriktad beträffande ”confine”? Fast inte i kommentarfältet, som i och för sig har sina ”confini” – ”medslut”, tycker jag förresten att det kan bli eller ska vi sluta med det?

    Jag slår upp ”il nuovo Zingarelli minore” för att (åter)skapa mig lite seriositet. Om ”confine” står där: 1. Linea che circoscrive una proprietà immobiliare o il territorio di uno stato o di una regione. 2. termine, fine, limite: ”i confini del mondo”, ”senza confini”=illimitato. Nej, det hjälper visst inte riktigt; jag får inte fokus på ”con” där heller… Jag får nog ta itu med kvällsmaten, kanske kommer jag på något bättre. (Som vanligt står klockan på sommartid här i min kommentarlåda, om någon undrar över de underliga klockslagen.)

  10. Oj, vad många bra kommentarer!!!

    Ville bara tillägga, att ”confine” för mig bara inte har något med prefixet ”con” att göra. Jag tror att det klaustrofobiska jag upplever i ordet har att göra med uttrycket ”confined space”. Inlåst, avgränsat, begränsat, trångt…
    Diskussionen måste hållas inom ”confined restrictions”, man är ”confined to the rules of grammar/the game”, ett akademiskt problem måste bli ”confined” avgränsat. Usch!!

    Boundary däremot, håller jag med Sejfo att det är mer abstakt – ”the bounds/boundaries of human understanding”, t.ex. vilket får mig att tro, att det kan bli utvidgat och inte är definitivt. Men också spelplaner har boundaries och ägor/städer/byar. Fast, det låter ”mjukt” och anslutande till något annat. Men, jag undrar om det faktiskt har med ”bind” att göra… Kanske…

  11. Oj Marita,
    där var vi på det i samma ögonblick (och jag var lite fånig). Jag kom på ett italienskt ord som är mycket likt ”confine” (gräns alltså) nämligen ”confino” som betyder ”landsförvisning”. Där kan jag nog inte få ut något trevligt ”med” eller ”sam-” ur detta ”con”.

  12. Min käre vän Webster har inte något fint att säga om confine heller……ordet kommer förresten från medeltida franska ord confiner..som betyder: att hålla-s tillbaka inom vissa gränser eller att hindras att komma utanför dessa…..ordet i plural, alltså confines kan också stå för gränsområden…….confine är också ett adjektiv som då betecknar något angränsande……..här har ordet alltså lite ”mjukare” betydelse..i alla fall inte skrämmande……

  13. Gräns och sammansättningar därmed rymmer mycket. Från det trånga begränsade till rymdens gränslösa.

    Gräns är för mig delvis ett praktiskt funktionellt ord. Tomtgräns, ägogräns, sockengräns. Fiskevattensgräns och kräftfiskevattengräns. Det luktar skog, åker och äng för mig och speciellt formade gränsstenar av långt mindre format än Treriksröset. Gärdesgårdar och inhängnader, somliga kunde man sätta sig gränsle över! Gränser finns finns ju även i luftlagren som avgränsas mot varandra och i jorden där olika kulturlager eller gränsar till varandra.

    Ord som gränd och granne skulle kunna vara besläktade med gräns, men är det kanske inte.

    Här går gränsen! Ett uttryck som kan vara såväl positivt som negativt.

    Och här sitter jag mitt i natten och skriver vid min Mac vars användargränssnitt är synnerligen trevligt, men jag borde dock begränsa mitt nattramlande och passera de trösklar, gränser mellan rummen, som skiljer mig från min sköna säng.

    En gammal gränsmarkering i min närhet:
    http://www.hep.lu.se/staff/mjornmark/skane/runtlund/storaraby-1.jpg

Kommentera