Hjalmar Gullberg: Grekiska fragment

För tillfället mera läser än skriver jag här under trädet och någon tackar mig säkert för det. Och jag har min andra grekiska period – genombruten av runstenar och gallomani – sedan allt detta började; spelar samtidigt vidare på Gullberg-strängen, certo. Idag så här:

Sappho

Fast ordet du sjunger är luft,
duger det väl att höras.

*

Döden är ett ont. Gudarna mena så.
Annars för längesen skulle de själva ha dött.

*

Plejaderna sjunka och månen
försvinner och midnatten kommer;
minuterna hasta, jag ensam
får ligga och vänta, ensam.

• • •

Simonides

Paian

En dans är alltid för muserna kär,
men råka de se att i ringen går främst
Apollon, då lägga de hela sin själ
i sången, då hör man
från Helikons berg en gudomlig musik
som fyller all rymden med klang.

*

Ej finnes ett ont
som människan vet att hon undgår;
på en flyktig sekund
kan en gud vända upp och ner på allt.

tallar

Tallarna här – så vackra mot himlen – vakar över bräcklig jordisk lycka…

8 tankar om “Hjalmar Gullberg: Grekiska fragment

  1. Sejfo,
    försöker du på ett förtäckt sätt säga att mina tallar inte har här under Gullbergs grekiska fragment att göra? Nå – sei’s drum – jag har tittat lite i Hellquist och funnit att ”tall” visst är ett urgammalt ord som lär härstamma från det indoeuropeiska *tolna och sanskritordet tulayati som betyder något i stil med ”lyfter upp”. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro om det, men tallar är förstås väldigt uppåtriktade och raka i sin växt (se bilden). ”Tallrik” har enligt Hellquist inget med ”tall” att göra och verkar vara ett lån till germanska språk från de romanska, ytterst släkt med franska ”tailler” och italienska ”tagliare” (skära). Något man skär på.

  2. Tack för det…………nej, dina tallar är väldigt vackra..och så är verserna..väldigt fina och mjuka i sin enkelhet, men ändå starkt laddade..eller taggade (i stilen med dina tallar)……….

  3. Sejfo,
    jag surar alltså inte, men plötsligt slog det mig att det kanske ändå inte hängde så bra ihop eller att detta bara hängde ihop inne i mitt alldeles enskilda huvud och att det för andra skulle kunna se ut på ett helt annat sätt…

  4. Exakt…men det är det som är i ditt huvud som räknas…för min del hänger det visst ihop….det kan t.o.m. väcka sama slags tankar som själva dikten gör…………plötsligt blir grenar inte bara grenar, taggar inte bara taggar..och himlen i bakgrunden inte vilken himmel som helst……………..o, ni vackra trädtopparna……(som inte riktigt syns på bilden, men det gör att kopplingen till dikten förstärks ännu mer..alltså, i mitt huvud…och det är det som räknas)

  5. Tallen är ju också ett slags pinje, ett nästan möjligt Medelhavsträd, som talar grekiska ibland när solen ligger på. Och topparna syns inte för de når så högt, så högt i skyn och snuddar kanske vid gudaväsen. Och visst är det bra att vi får ha vad vi har i våra alldeles egna huvuden… att det är det som är…

  6. ”Ingenting är så glömt som en bloggpost som scrollat av skärmen” sade en vis tänkare. Men jag vill bara -om ni ursäktar lättsinnigheten- erinra om den här ramsan:

    På tallrik ätes efterrätt
    men om man tänker efter rätt
    så är den skog man tallrik kallar
    en skog som talrik är på tallar.

  7. Tack Bengt,

    än är den kvar på skärmen till tallgamman för alla som vill – kanske borde jag ”förlänga” den – skärmen alltså – eller snarare låta göra detta. ”Skärm” får mig att tänka på en annan skärm vi i lätt ton skärmytslades om helt nyligen…

Kommentera