Via del Campo – prostitutionsromantik

Jag är tillbaka hos Fabrizio De André och hans sånger igen. Den här gången är det ”Via del Campo” jag stannar vid. Om man vill kan man säga att det här är prostitutionsromantik, för visst är texten ett slags hyllning till en – ja, vad ska jag kalla henne? – jag provar med ”glädjeflicka” just i hennes egenskap av detta. Det här motivet finns i många av De Andrés texter – "Bocca di rosa" för att ta ett exempel till – och jag har funderat en del över den här bindningen han har. Dessutom undrar jag lite över vad det som gör att jag är så fascinerad av just de här texterna, för det är jag, det är bara att medge.

De André

De André föddes 1940 i Genova (och han dog 1999) och kanske var det här med prostitution något han redan tidigt stötte på i sin vardag. Ja, och…, undrar ni nu. Då försöker jag väl med mig i stället: Jag levde några år under sjuttiotalet i en norditaliensk småstad. Prostitutionen var något som jag snabbt blev medveten om – de där eldarna vid vägarna i stans utkanter till exempel. Jag visste flera som sysslade med ”hantverket”, ja, det var till och med så att en av mina vänners mamma hörde till den gruppen. Hon stod där helt vanligt i förkläde och kokade pasta om kvällen för att några timmar senare skymta förbi i höga vita stövlar, ålskinn och ett helt annat ansikte i ett gathörn.

Men varifrån kommer den här önskan hos De André att skapa en romantisk eller vacker bild av det här eländet? En förklaring finns kanske i att han försöker sticka hål på hyckleriet kring det här fenomenet, men det är nog inte alls allt. Och varifrån kommer min fascination? Det är något irrationellt som jag inte kommer åt. Jag smiter undan lite och citerar de sista raderna i sången: Dai diamanti non nasce niente, dal letame nascono i fior. Ur diamanter föds ingenting, ur gödsel föds det blommor.

Via del Campo c’è una graziosa
gli occhi grandi color di foglia
tutta notte sta sulla soglia
vende a tutti la stessa rosa.

Via del Campo c’è una bambina
con le labbra color rugiada
gli occhi grigi come la strada
nascon fiori dove cammina.

Via del Campo c’è una puttana
gli occhi grandi color di foglia
se di amarla ti vien la voglia
basta prenderla per la mano

e ti sembra di andar lontano
lei ti guarda con un sorriso
non credevi che il paradiso
fosse solo lì al primo piano.

Via del Campo ci va un illuso
a pregarla di maritare
a vederla salir le scale
fino a quando il balcone ha chiuso.

Ama e ridi se amor risponde
piangi forte se non ti sente
dai diamanti non nasce niente
dal letame nascono i fior
dai diamanti non nasce niente
dal letame nascono i fior.

9 tankar om “Via del Campo – prostitutionsromantik

  1. Bodil, jag hade önskat du översatt dessa verser. Jag delar din fascination. Jag har faktiskt en nära vän som prostituerat sig. Jag har umgåtts mycket med prostituerade kvinnor i två av Europas storstäder, inte minst i Lissabon. Jag har varit mycket nära dessa miljöer. Jag vet att de i nio fall av tio är armod och elände. Men jag vet också andra saker. Och jag tror att både din och min fascination har att göra med det ”enkla” (svåra) faktum att sexualiteten och kroppens funktioner är det mest grundläggande i våra liv. Oavsett hur vi se på saker och ting kommer vi aldrig undan den driften som är starkare än driften att äta. Utan sexualiteten som en medveten faktor i våra liv blir vi fattiga, tomma. Inför de kvinnor som lever på sin sexualitet och säljer den till män ställer vi oss alla de frågor vi kanske inte vill eller vågar ställa till oss själva. Vi speglar oss s.a.s. i deras tillvaro. Jag är glad du tog upp detta ämne. Har tänkt göra det många gånger. Har ett antal texter om prostitutionen som jag aldrig vågat publicera.

  2. Thomas,
    jag översätter första strofen till att börja med:

    Via del Campo c’è una graziosa
    gli occhi grandi color di foglia
    tutta notte sta sulla soglia
    vende a tutti la stessa rosa.

    På Via del Campo finns en söt (flicka)
    med stora bladgröna ögon
    hela natten står hon på tröskeln
    och säljer samma ros till alla

    Ingen vacker översättning, jag vet, men jag får inte till den bättre just nu.

    Det här med min fascination är nog förbundet med något hemlighetsfullt, något som är utanför det vardagligt städade och ”riktiga” – en flykt ut ur ordningen kanske. Samtidigt känner jag skräck och avsmak om jag tänker mig allt jag skulle vara tvungen att genomföra för handlingar MED VEM SOM HELST om jag själv var prostituerad. Det är väldigt dubbelt det här. Och jag känner mig egentligen lite konstig och osäker när jag pratar så här…

  3. ”säljer samma ros till alla” – det var då både en väldigt vacker och sorglig formulering samtidigt. Tack Bodil. Ja, det är konstigt att prata om detta eftersom vi förväntas tiga. Men jag tycker det är bra att prata om allt som är ”dubbelt”, allt som vi är kluvna inför, allt som både lockar och väcker avsky hos oss.
    Eugénio de Andrade skrev en gång en ros om prostitutionen i Lissabon, där fanns en passage något i stil med ”det paradis som utlovades var en smutsig madrass sju trappor upp”, och det är naturligtvis en mycket träffande rad som påminner om den i dikten, ”säljer samma ros…”
    Men jag vet också att det finns en annan sida. En sida som alltför få människor känner till, och som det är ännu svårare att tala om.

  4. Thomas,

    jag blev lite full i skratt åt den här ”extrarosen” som du fick in, för jag är lite flamsig ibland. Men nu samlar jag mig: Du skriver: ”Men jag vet också att det finns en annan sida.” Kanske vet jag vad du menar, men jag är inte riktigt säker – kan du säga något mer här?

  5. Ja, det är lustigt hur det undermedvetna styr skrivandet ibland, så Andrades dikt blev en ros, helt i linje med det vi talar om.
    Jo, den andra sidan: det finns en avsiktlig och medveten prostitution, kvinnor som älskar att göra det. Jag känner sådana kvinnor, jag litar på deras berättelser. Inte minst kvinnor som säger att deras jobb påminner om sjuksköterskans, psykologens eller massörens: de tar sig an en annan människa. De som tror att det handlar om att ”knulla för en hundralapp” har missförstått prostitutionen. Det kan handla om en se en naken kvinna, vilket denne man kanske inte får göra annars, det kan handla om att bli smekt eller att få smeka, att närma sig de känslor av lust, längtan och upphetsning som annars kanske inte vore möjlig. Jag talar nu inte om offren för trafficking eller det som i Danmark kallas ”narkoluder”, dvs kvinnor som är narkomaner och prostituerar sig för att få pengar till knarket. Jag talar om de kvinnor som själv kallar sig ”sexarbetare” och som tillsammans agerar, i något som liknar fackföreningar och som har ett gemensamt säkerhetssystem som gör att om en dårpippi hamnar i rummet får de snabbt hjälp.
    Ja, ungefär så. Jag vill inte romantisera. Men jag vill nyansera, det är viktigt. Jag kunde berätta väldigt konkret men nöjer mig med detta, här och nu.

  6. Prostitution är nog ett ganska komplicerat begrepp, jag tänker mig att ”knulla för en hundralapp” ingår där, elände ingår där med förstörda liv, narkomani och brutalitet och hopplöshet, förlust av människovärdet, men sedan finns säkert också sådant som har en etisk komponent eller hur man nu ska säga. Jag funderar nu bara på hur det är eller kan vara med eventuella skillnader mellan mäns och kvinnors sexualitet. Jag inbillar mig att det är många fler män än kvinnor som kan tänka sig att ta emot (med någon större glädje) den här formen av vård från någon som man inte har någon känslomässig anknytning till. Jag har svårt att tänka mig in i den här ”mottagarrollen”.

  7. Bodil, mottagarrollen är en annan sak. Jag ville bara förtydliga vad jag menade med en prostitution som inte var förnedring, droger, tvång.

  8. Förresten Thomas, apropå de Andrades ord om ”det paradis som utlovades var en smutsig madrass sju trappor upp” så finns det en nästan exakt motsvarighet till dem i den här texten:

    Via del Campo c’è una puttana
    gli occhi grandi color di foglia
    se di amarla ti vien la voglia
    basta prenderla per la mano

    e ti sembra di andar lontano
    lei ti guarda con un sorriso
    non credevi che il paradiso
    fosse solo lì al primo piano.

    På Via del Campo finns en hora (puttana låter nog lite annorlunda)
    med stora bladgröna ögon
    om du får lust att älska med henne
    behöver du bara ta hennes hand

    och det känns som om du förs långt bort
    hon ser på dig med ett leende
    inte hade du trott att paradiset
    fanns där på första våning (eller det kanske blir andra, jag orkar inte med det här våningstjafset nu)

    Ful översättning igen, rå.

Kommentera