Stigarna bär våra steg igen

skogsstig

Stigarna bär våra steg igen

  • dina och mina –
    Vi söker oss in i lövskuggan
  • tills träden fäller på nytt.
    Himlen ser oss gå längs rågåkerns kant,
    eller är det vete som mognar på stråna?

Här tassar tiden mjukt genom rummet –
Därute flyr år över jord –

4 tankar om “Stigarna bär våra steg igen

  1. Agneta, egentligen tog det tid för mig att lära mig tycka om skogen och fortfarande andas jag lättare ”i öppna landskap” vid havet. Men nu på senare år har skogen ändå blivit en betydelsefull del av mitt liv. Och så är det detta med att man kan vara ”inne i skogen” både när det gäller rummet och tiden.

    Tack för bilderna på de fyra sädesslagen. Det som växer( eller växte, skördetröskan for visst över där igår eller i förrgår) på den här åkern är nog vete, fast med små strån ytterst på axen. Och så passade ”rågåkern” klangmässigt bättre in… tyckte jag när jag skrev det här.

  2. Vacker skogsbild. I och för sig har jag väl också en rot i skogen – mina småländska barndomssomrar, som du ju vet lite om.

Kommentera