Snö

Det här är ”Den långa vintern”. Aldrig har jag sett ett så fullständigt snötäcke här som i år och aldrig har det legat så länge och i så många skikt. Så många sorters snö: mjuk, smörig, elastisk, hård, spröd, tvålflingsaktig, pulverlik, gnisslig, kornig, sockrig, ullig. Inte ens inne under granarna närmast stammarna finns det några fläckar där marken tittar fram. Det vita täcket har erövrat allt.

skogsvy

Det enda sättet att ta sig fram i skogen – för en människa – är på skidor och jag har åkt skidor i över två månader nu. Jag har mitt eget spår som ingen annan skidåkare känner till eller vill använda.

nerför

Det här fiskbensmönstret är mitt alldeles eget:

uppför

Visserligen är det bara jag som åker skidor i det här spåret, men det finns andra som använder det på andra sätt – som Londi

Londi

eller rådjuren – de väljer ofta spåret för att det är mycket lättare att gå där än ute i den lösa och ofta skariga djupsnön. För rådjuren är det hårda tider. När jag ibland försöker tänka mig in i hur det kan vara att vara ett rådjur i detta kalla vinterland sviker mig modet.

spår

2 tankar om “Snö

  1. Åh. Den här meningen tänker jag spara:

    Så många sorters snö: mjuk, smörig, elastisk, hård, spröd, tvålflingsaktig, pulverlik, gnisslig, kornig, sockrig, ullig.

    och den här:

    När jag ibland försöker tänka mig in i hur det kan vara att vara ett rådjur i detta kalla vinterland sviker mig modet.

    Så tack…

  2. Aniara, jag tror att du ser att ett av orden innehåller en hälsning till dig och en viss fin katt…

Kommentera