Rainer Maria Rilke: Das Karussell

Jag har under morgonen läst Hugo von Hofmannsthals dikt ”Ballade des äußeren Lebens” igen. Den förde mig i ett drömkliv vidare till ”Das Karussell” av Rainer Maria Rilke. Livet som ett stundtals lustfyllt men alldeles meningslöst spel blickar mot oss också här.

Rilke

Das Karussell
(Jardin du Luxembourg.)

Mit einem Dach und seinem Schatten dreht
sich eine kleine Weile der Bestand
von bunten Pferden, alle aus dem Land,
das lange zögert, eh es untergeht.
Zwar manche sind an Wagen angespannt,
doch alle haben Mut in ihren Mienen;
ein böser roter Löwe geht mit ihnen
und dann und wann ein weisser Elefant.

Sogar ein Hirsch ist da ganz wie im Wald,
nur dass er einen Sattel trägt und drüber
ein kleines blaues Mädchen aufgeschnallt.

Und auf dem Löwen reitet weiss ein Junge
und hält sich mit der kleinen heissen Hand,
dieweil der Löwe Zähne zeigt und Zunge.

Und dann und wann ein weisser Elefant.

Und auf den Pferden kommen sie vorüber,
auch Mädchen, helle, diesem Pferdesprunge
fast schon entwachsen; mitten in dem Schwunge
schauen sie auf, irgendwohin, herüber –

Und dann und wann ein weisser Elefant.

Und das geht hin und eilt sich, dass es endet,
und kreist und dreht sich nur und hat kein Ziel.
Ein Rot, ein Grün, ein Grau vorbeigesendet,
ein kleines kaum begonnenes Profil.
Und manchesmal ein Lächeln, hergewendet,
ein seliges, das blendet und verschwendet,
an dieses atemlose blinde Spiel.

![Elefant](/wp-content/PICT1/PICT1982.jpg @alignright)Se hur Rilke låter karusellens figurer snurra allt snabbare och sedan långsammare igen – följer vi den vita elefanten så känner vi det. Och när det går riktigt fort ser vi bara färgfläckar som i en impressionistisk målning. En dikt om livet, en dikt om livet som rörelse och färger på väg mot ingenstans.

2 kommentarer till “Rainer Maria Rilke: Das Karussell”

  1. en dikt om livet som rörelse och färger på väg mot ingenstans. Jojo. Mindre nobelt men därför sångbart än idag trallar vi på samma idé här i Wien: (OBS ’Ringelspiel’ är Wienerdialekt för ”Karusell” – uttalas ungefär ’Ringelschpyl’.)

    Treten s’ein, nur herein, grösster Jux für gross und klein
    Jeder Schimmel neu lakkiert, Werkel frisch geschmiert!
    Eine Fuhr, eine Tour, kostet zwanzig Groschen nur
    Eine Reise voller Spass, ohne Reisepass!
    Jeder hutscht sich, wie er kann, Vorwärts, geh’n wir’s an!

    Schön ist so ein Ringelspiel! Das is a Hetz und kost’net viel
    Damit auch der kleinen Mann, sich eine Freude gönnen kann!
    Immer wieder fährt man weg und draht sich doch am selben Fleck
    Man kann sagen was man will…Schön ist so ein Ringelspiel

    Jag hade gärna skrivit av alla tre verserna men det var så jobbigt med koden och riskabelt utan preview…

    Immer wieder fährt man weg und draht sich doch am selben Fleck. Sånt är livet. Om jag säger så.

    Finns det fler exempel på karusellen som metafor för livet? Jag kommer att tänka på Karl Gerhard åtminstone.

    Det blev inte lika fint som Rilke det här märker jag men det är ej illa menat vill jag lova.

  2. Bengt, tack för din förträffliga karusellvariation – nobelt och nobelt, min tjocka vita elefant är väl heller s’nobel. Och din fråga om det inte finns fler exempel på karusellen som metafor för livet gläder mig förstås, även om jag inte kommer på något så här på sittande stol, men jag tänker mig att NÅGON ANNAN kanske kommer hit med något exempel till… Och då skulle vi kunna snurra på…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *